“En gång hora, alltid hora!”

När jag var hos prostitutionsgruppen så ordnade dem kontakt med arbetsförmedlingen för att jag skulle slippa gå dit själv för att slippa lida under “stämpeln” och det blev jag lättad av. När jag sen skulle ringa handledaren på arbetsförmedlingen, så var det en manlig sådan och efter en liten stunds prat på telefon, så förslog han med en flirtig ton “Jamen (mitt namn) du ju låter jättetrevlig och nu när vi pratat med varann så kan du väl komma hit till mig istället så vi kan prata lite mer…”

Jag blev ju lite “paff” eller hur jag nu ska uttrycka det, för det var ju just det jag inte skulle behöva göra, inte behöva träffas. Inte behöva göra annat än att ha telefonkontakt med arbetsförmedlaren just för att jag var prostituerad, ja eller nu ville sluta. Så jag sa något i stil med “nej men..varför skulle vi träffas? Dem sa ju att vi inte skulle träffas.” Och då skrattade han till (som om jag var “liten” och “överdrev”) och i en munter ton med hånfull underton, sa han: “Jamen det är väl inte så farligt… jag är jättetrevlig och jag bits inte..”

Jag fick dåliga vibbar. Om dem är befogade? Jo det tycker jag. Möjligt att någon annan inte håller med. Men hos mig dök det upp frågor som “Är han nyfiken på hur en “sån” som jag ser ut? Kanske intresserad av “lite” mer? Är han ute efter “extra förmåner” för att “fixa” in mig på bättre arbeten/studier?…”

För där satt han ju med alla mina personuppgifter och vetskapen om att jag varit prostituerad upp till nu då jag sökt hjälp hos prostitutionsenheten för att kunna sluta med det och börja ett nytt liv. Och det var just av den anledningen han fått veta att vår kontakt endast skulle ske per telefon. Ja jag hade varit en “hora” fram till dess. Ett ord jag inte är ensam om att hata.

*********

Ett val jag inte själv valde i den första omgången. Ett val jag “valde” i den andra omgången, men inte kunnat genomföra om det inte varit för mina tidigare erfarenheter. (hur konstigt det än kan låta men det är så det fungerar, när man är “van” eller “skadad”) Så, jag hade alltså försörjt mig genom att sälja min kropp med dyra bekostnader bland annat på min själ. Nu ville jag sluta. Därför sökte jag hjälp. Det finns ju dem som lyckats börja om på nytt. Det finns dem som aldrig nånsin behövt falla tillbaka till att sälja sex, det hade jag hört och det gav mig hopp.. Men så finns det dem som ändå gått tillbaka men, som önskade att dem slapp… och jag blev själv en av dem.

När jag funderar på hur kunder, och vissa män/potentiella kunder, tänker så tror jag en del av dem ser på en som att man redan är “förlorad”. Och att det då inte spelar nån roll om att de fortsätter nyttja min redan “förlorade” eller “ärrade” själ. Att min själ är så “härdad” att det kanske inte ens märks att de skapar ännu fler ärr i mig. Som om en ärrad själ inte lider av att få ännu fler ärr.. Att det funnits så många män redan som utnyttjat mig, så att de själva försvinner i mängden.. Att det kanske till och med är så att hon “njuter” av det för att hon är “van” vid det, eller att de njuter av att tillfredsställa sig själv med något så levande men tillvänjt så att hon inte protesterar längre, utan “erbjuder”..

*******

Som “uttrycket” jag fick höra första gången av min far och sedan när jag var 14 och 16 år av några “pojkvänner” Ja inom citationstecken, för jag älskade dem inte. De var bara “utvägar” från ett helvete till ett annat, eller hur man nu skall beskriva det. Dem ville ha mig, de erbjöd “hem” eller en slags “trygghet” och jag tänkte att det kanske kunde vara bättre än det jag annars levt i. Så jag “accepterade”, jag “valde” utav de val som erbjöds mig, ett rum framför ett annat rum av dem rum som fanns.

Dem använde sig också av “uttrycket”. För att dem ville att jag skulle tro att ingen annan ville ha mig och på det sättet skulle jag ge upp och stanna kvar hos dem. Och att dem var värda en stor eloge för att dem “tog hand om” mig. Båda dessa “pojkvänner” som jag sammanbodde med då, brukade säga; “Din far har tackat mig för att jag tog upp dig från rännstenen”

Min far höll inte hemligt att jag gått på gatan. Han sa det till alla och det är klart att det tyngde mig, gjorde ont. Han kallade mig för fnask när jag blivit våldtagen första gången och det var han som sa att jag fick fixa mitt liv själv när jag en gång, och den enda gången, vågade fråga om råd. För då “log” han och sa;
“Flicka lilla, har du inte fattat det ännu? Du sitter ju på en guldgruva!”
Och nej jag trodde inte att jag hörde helt rätt, men då förstärkte han med att samtidigt nicka med huvudet och med sin blick riktat mot mitt underliv och med hans finger pekandes nedåt mot detsamma och säga;
“Du sitter ju på den! Där! Där ser du?! Kan du inte se det själv “flicka”?!”

Och jo, efter det så insåg jag att det “väl” var så det var med mig och “valde” prostitution igen, för att “överleva” och för att det “nog” inte var så farligt. Utan att det “nog” bara var jag som “överdrev”. Precis som arbetsförmedlaren menade, att det ju inte var så “farligt”..

*********

Det gamla uttrycket som de där “pojkvännerna” sa till mig då, hålls vid liv av så många flera mot så många andra idag. Fast det inte är en sanning om “horan” själv, utan en sanning om dem själva. De som vill kränka en redan kränkt människa. Som om uttrycket på något sätt skulle “legitimera” andra både män och kvinnor, att fortsätta örfila, spotta och förakta en redan föraktad individ. Att slippa ta hänsyn till en sådan. Att få ösa skit på en sån “mindre” värdig människa.

Eller som sexköpare/vissa män som med just det uttrycket “ges rätt” till att fortsätta utnyttja en redan utnyttjad. Precis som arbetsförmedlaren när han ville locka mig till honom.. Att han inte var “så” farlig för mig, eftersom han ju visste att han inte skulle vara den första att förödmjuka mig.

Så som jag ser det nu, så är uttrycket; “En gång hora, alltid hora” inte en sanning om henne eller om “horan”. Utan en sanning om alla dem, som ser ner på dem som de vill kränka. Det blir då på något sätt fritt fram, accepterat, nästan legitimt att fortsätta få förnedra, utnyttja eller förtrycka genom, “En gång är ingen gång” så “En gång utnyttjad, alltid utnyttjad”..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

~ av BJ på maj 2, 2008.

21 kommentarer to ““En gång hora, alltid hora!””

  1. Men va tusan, kunde du inte få en kvinnlig arbetsförmedlare? Jag hoppas att du trots detta bemötaande vågar ta kontakt med dessa organisationer igen. För din skull. Och jag hatar också det där ordet, det är så nedsättande.

  2. Jag sa så också men, de sa att han skulle vara bra.. Jo jag funderar hur jag ska göra.. Du vet, det är inte så lätt att lära sig lita på andra människor eller myndigheter när man mist förtroendet.

  3. [...] För att få en till syn på saken, läs här…  “En gång hora, alltid hora!” [...]

  4. Tog mig friheten att länka till det här inlägget på ett av mina senaste blogginlägg.

    Keep up the good work.

  5. Jo, jag förstår. Tyvärr är det nog något man måste övervinna, det där med att möta myndigheter osv, om man skall komma vidare..men jag tror dig, det är säkert inte lätt. Du får tänka, i det långa loppet, du har säkert 40 år av yrkesliv framför dig, då är de här åren bara en droppe i havet.Typ. Det är inte för sent.

  6. ..inte droppe i havet, det var felformulerat, utan bara en del av ditt liv. Inte hela ditt liv!

  7. Tack PeO_W, det känns bra om “mitt” kan vara till nån nytta, kanske för att “stödja” andra i liknande sits/erfarenheter eller väcka andra till eftertanke.

  8. Jo Alfa, jag förstår, eller som man säger; “Bättre sent än aldrig..”

  9. Jag hoppas och önskar att du måtte träffa på en proffisionell människa, som inte talar om vad du ska göra eller inte göra. Som inte talar om vilka fel du gjort och vilka fel du inte ska göra.
    Utan någon som bara genom att finnas där, lyssnar och får dig att själv upptäcka samband, orsak och verkan och som stöttar dig helhjärtat på de nya vägar som du väljer att upptäcka.

    Jag vet, då jag själv kommer i kontakt med liknande, hur stor avsaknaden av empati och medkänsla är hos myndigheter mm.

  10. Greta, många går kanske omkring och bär på samma känslor just nu och dem känner inte orsak och verkan, men jag känner till dem och därför delar jag med mig.

    Tror också många av oss har empati och inlevelseförmåga. Det är fina egenskaper som de borde erkänna att en del av oss har och som vi kan hjälpa andra med. Tror många av oss hade blivit bra terapeuter, psykologer, pedagoger mm. Men då menar jag inte att “hjälpa” genom att sälja det intimaste vi har.

  11. Hej! Det var fruktansvärt oförskämt av den handläggaren att prata så till dig när han visste din bakgrund. Men grejen är att de flesta som jobbar på arbetsförmedlingen har ingen utbildning.

    Det verkar som om personer som misslyckats i andra yrken eller är svårplacerade hamnar där, så inte så konstigt att han var så tacktlös och oförskämd.

    Däremot är det så att de är så där föraktfulla mot de flesta som är inskrivna. Kände du vidriga vibbar var det nog inte ens för din bakgrund, utan sådan är tonen generellt.

    Jag håller tummarna för att du skall kunna bygga upp något helt nytt, det gör jag verkligen.

    Alla de som speglat dig helt fel i det förflutna, allt ligger hos dem. Försök bryta med det, skala av, skapa dig en skyddad sfär och fatta att de hade fel.

    Pengar är viktigt förstås, nått bra sätt att få pengar på. Skulle rekommendera att försöka använda din egen kreativitet istället för arbetsförmedlingen. Någonstans finns en lösning, som inte är optimal, men bättre, och som kan bli första steget in till något bättre.

    KRAM Sofie

  12. Hej Sofie!
    Trist att såna typer du beskriver ska få jobb på just en plats som arbetsförmedlingar.
    För mig var han nummer två i raden med liknande inställning till tjejer.
    Men träffade också en sur och tvär kvinna en gång som var deras motsats,
    men inte ett dugg bättre ändå med tanke på hennes kyliga bemötande.

    Tack så jättemycket för att du delade med dig,
    dina goda råd, din förståelse och din värme!
    Kram!

  13. Det er kanskje en grunn til at folk kaller Arbetsförmedlingen för arbetsförnedringen? >.<

  14. Why not, ingen rök utan eld… =S

  15. hjärtat…önskar jag kunde hjälpa dig mera än bara med kommentarer…om du kommer någongång till sthlm, så vill jag gärna ta en fika med dig.
    Kram, och kämpa på!

  16. Jag vill knulla dig :P adda min msn: bazooka_shotgun@hotmail.com
    puss o kram hela dan

  17. Pifflan Pärlan, så go du är! Du har min mail..
    KRAM!

  18. barfucka_shoefun; Ring Poolia!

  19. ja, herregud vad mycket sjukt det finns. blev både chockad, ledsen och arg av att läsa din pappas kommentar om din “guldgruva”. det är så olämpligt och fel på så många sätt att säga så.

    kan också tänka mig att inställningen att en redan utnyttjad kvinna inte skadas lika mycket om hon utnyttjas igen. känner också att jag har stött på det ibland.

    blir också sur på att du inte fick prata med en kvinna. dåligt skött! jag förstår också misstänksamheten gentemot mannen. oavsett om han hade några baktankar eller ej så sköttes det inte proffesionellt eller med anpassning efter dina behov. jag hoppas också att du vågar ta kontakt med arbetsförmedlingen igen så småningom..
    sen finns det iofs jobb som det är så gott om att man nog kan söka själv även utan att de lagt ut annonser. jobb inom vården eller t.ex. vikariat på dagis. ger inte så mycket pengar, men det är säkert givande och dessutom kanske en välbehövlig paus?
    du kanske redan har koll, menar inte att lägga mig i.
    men är här och peppar så mycket jag kan!

  20. Molly..

    Mmm hade ju aldrig ens snuddat vid tanken om att säga nåt sånt själv.. men men världen är full av dårskap (tyvärr)..

    Som t.ex att det finns såna som tänder på just utnyttjat..

    Jo det blir nog att jag söker själv, många säger sig aldrig fått ett enda bra jobb av Af, utan de har sökt själv..

    Du är så fin och jag gillar “peppar”, även din! ;)

    Kram!

  21. hora sökes , därmed bastu.

Skriv kommentar