Som jag skrev så har jag en del färdigskrivet alltifrån sexköpare till olika incidenter. Jag tycker att mer fokus borde läggas på sexköparna som inte bara efterfrågar prostitution, utan även ibland hjälper till med att “nyrekrytera” prostituerade. Men jag hatar inte alla sexköpare, för det finns faktiskt en del väldigt “trevliga” män bland dem också, men jag tycker det är fel att köpa sex på bekostnad av en annan människa.

Jag kan förstå till viss del att en del förskönar för att försvara prostitution (som jag ser det) och jag har ju också själv gjort det när jag förnekade som mest. Men jag försvarar hellre mig själv och mina “medsystrar” än förövarna/sexköparna.. Och jag vill hellre försvara rätten till hjälp för att ingen ska falla in i prostitution, än rätten till prostitutionens existens som bara är till förövares/sexköpares fördelar..

Men det känns som att man sitter i en rävsax. För ni (politiker) vill gärna sätta dit sexköpare, men ni sätter ju även dit prostituerade. Jag undrar varför? Ni talade om “hjälp” men var är den..?

Får jag en enda krona i hjälp? Nej! Har jag belastat samhället, krävt bidrag osv? Nej!

Jag har bara överlevt. Det är vad jag har gjort. Har blivit hotad, misshandlad och våldtagen, men har aldrig själv anmält det. Har aldrig besvärat fast jag blivit besvärad hela mitt liv.

Jag vågar inte be om hjälp för sist jag gav mig till känna, såg ni till att hela min värld vändes upp och ner. Ni ser till att sköntaxera oss så fort ni får en chans, och därför är det ni som tvingar ut oss för att jobba ännu mer, istället för att sluta..

Och ni säger att ni vill hjälpa oss..?

Men nu lägger jag in lite färdigskrivet, ibland om mina medsystrars, ibland om mina egna men, det kvittar.. För “vi” sitter alla i samma båt, ensamma, utstötta men viljestarka!

För herregud, vi vill ju bara leva..

***********

En man av klass gör entre. Väldigt artig och trevlig, iklädd en snygg kostym av dyrt snitt. Det han vill ha tillhör kategorin “udda tjänst” så naturligtvis kostar det extra. Jag får betalt och gör i ordning det han vill ha enligt hans önskemål och ger det till honom.

Han sätter sig ner i fåtöljen med det han fått serverat och ber mig titta på honom nu när han skall göra det han betalt för. Champagneglaset som jag serverat honom, höjer han mot mig i en “skål” och dricker en klunk, sväljer, känner på eftersmaken och säger med sin överklasston, “Mmmh, vilken superb Champagne..”

Han dricker långsamt som för att riktigt njuta av “drycken” och efter varje klunk ser han på glaset som om han verkligen “beundrar” innehållet som han dricker av. Ljudet av hans höga “klunkande” medans han sväljer och hans “Mmh aah.. så gott..” fyller rummet vi sitter i. Han skålar igen och igen, tittar på mig och njuter av den gyllene drycken..

Det känns nästan overkligt, men hans klunkande bekräftar att det är verkligt..
Jag visar inget annat än en god min, en leénde “visst, jag förstår..” min.
“Skål på dig min hora”, verkar han säga och det gör ont, men jag bara ler..

I dina (hans) ögon är jag antagligen bara en avtrubbad hora som aldrig kommer att avslöja dig och därför vågar du göra det här hos mig. Du försöker visa hur välbeställd du är, men du är ändå inte helt säker på mig, dels för att du avslöjat din mörka hemlighet för mig och kanske för ditt samvetes skull..

Jag undrar vilket som väger tyngst och jag kan bara hoppas en smula trots allt.. Dels för mitt hopp om mänskligheten, och dels för “det” du går hem till sedan.. Jag kan ju ta det här, “van” att “stänga av”, och du betyder inget för mig, men vad med ditt.. med din?..

Avtrubbad men känslorna har jag kvar. Hur förklara? Jag är människa, jag också, trots allt, och jag bryr mig om mina medmänniskor fast jag antagligen skulle bli hatad av den jag bryr mig om just i denna stund.. Men jag förstår det också, för även jag önskar att prostitution inte fanns..

Du (han) vet att jag nu är en av dem som kan säga “Jag känner dig..” till alla som “tror” att dem känner dig, för jag vet ju saker om dig som ingen annan vet.. Därför låtsas och ler du och visar dig överdrivet artig gentemot mig..

Jag sitter lika fint och artigt ner och ser på dig och när du ler mot mig, ler jag naturligtvis vänligt tillbaka. Det är ju det du betalt mig för.

Han dricker ur till sista droppen och tackar sen artigt för sig. Jag erbjuder honom att besöka toaletten innan han går, men han vill inte skölja sin mun, trots att någon väntar på honom “där hemma” och han har en “ring på fingret” som bekräftar det. Han vill “känna på eftersmaken länge”, säger han innan han beger sig “hemåt”.

Eftersmaken från det stora champagneglaset han just tömt, fyllt med min urin..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, prostituerade, parafili, sexsäljare, sex, sexköpare, torskar, myndigheter, politik,

Ingenting i prostitutionsbranschen anses vara heligt. Ja förutom pengarna då förstås. Inte så konstigt för det är ju det prostitution handlar om, att man säljer det finaste, djupaste och intimaste man har.

Sen jag började skriva om mitt liv med sexuella övergrepp och prostitution, så har en del till och med bett mig skriva om hur “prostitution kan hjälpa en att bearbeta sexuella övergrepp i barndomen”. Som om prostitution skulle kunna vara nåt “konstruktivt, nyttigt och fint..” Antar att alla medel är tillåtna för att få “acceptans”..

Men man kan förneka och förtränga så och så mycket, men där gick min gräns. För sanningen är att utan de sexuella och våldsamma övergrepp jag varit med om, så hade jag aldrig prostituerat mig, och utan de erfarenheterna jag hade med mig “från första ronden in i den andra” hade jag aldrig “lyckats” sälja sex så “bra” och “övertygande”.

Jag var en dröm för förövare, hallickar och torskar formad till att tillfredsställa och anpassa varje ord och varje rörelse efter deras önskemål. Men för att förtränga smärtan jag kände, lärde jag mig att förneka och försvara det med att ljuga om att jag “älskade” det och att man bara var självsäker och smart som vågade leva ut sin “ohämmade” sexualitet och tjäna lite “stålar” på det. Ju mer pengar man tjänar in, ju “duktigare” anses man vara. Och desto lättare blir det att förtränga när man känner “lyckoruset” som det kan ge, speciellt i “smekmånaden”. För en prostituerad som inte lyckas tjäna pengar är ju totalt “misslyckad”.

En del av dessa “män” drömmer om en värld där ännu fler kvinnor i världen skulle bemöta dem vackert leende, lydiga att behaga, villiga med öppna kärleksfulla sköten.. Men för att få en sån sjuk värld skulle nya prostituerade skapas genom ännu fler sexuella övergrepp på barn. Visst skulle skönhet vara viktigt, men det viktigaste av allt är ändå “lydnad” och “anpassningsbarhet”.

Sånt man lär sig när man varit utsatt. Eller iallafall jag, som lärde mig att verka “glad” för att behaga andra män, “lydig” genom rädsla och så pass “duktig” på att förtränga mig själv så djupt, att jag intalade mig att det var jag själv som tände på att bli “utnyttjad”, samtidigt som man “nånstans” tänker att man ska “ta igen allt” genom att vara “smart” och tjäna pengar..

När jag förträngde blev det som en flykt från smärtan man bär på. Man trycker ner och förnekar sig själv ännu mer. Och bygger samtidigt upp ett starkt försvar för att kunna överleva alltihop. Så fort nån kommer och påpekar att det man gör är destruktivt mot en själv, så beter man sig som ett trotsigt barn som sparkar utåt. Men det är inte så konstigt när man känner att man alltid varit utstött i samhället och inte får nån hjälp.

Alla människor har väl en slags försvarsmekanism för att överhuvudtaget kunna överleva.. De svaga går under, de starka överlever. Men för oss som sålt så mycket av oss själva och som fortfarande gör det för att vi måste “klara oss själva”, så står frågorna kvar om “hur och till vad..?”

******************

När jag var barn försvarade jag förövarna och nu för inte så längesen så var det väl ungefär hela sexbranschen jag försvarade. Men egentligen är det “flickan” djupt inne i mig själv som jag försvarat, fast “hon” var förträngd så djupt och jag förnekade för att jag inte orkade “känna” sorgen just då. Vuxna män som utnyttjade och satte en livslång skräck och rädsla i mig. Vuxna kvinnor som iskallt stötte ut mig på grund av det. Pang! En bit av ens själ skadas och dör.. och resten av ens liv försöker man “överleva” ensam i en skadad själ, vilse och vacklande bland skärvor av trasiga känslor..

Sexbranschen välkomnar såna trasiga själar mer än gärna. Lydiga, anpassningsbara och vana att förtränga.. Så pass “vana” och “duktiga” i “konsten” att de över sina trasiga inren, kan spela och utstråla en självsäker mask och glittrig yta som sexgudinnor..

Ibland mår jag verkligen fysiskt illa när jag läser en del som förskönar prostitution. För vad jag vet, för prostitution inte nåt gott med sig, utan det skadar en och gör bara ännu mer ont den dagen när “rustningen” faller av en. Och självklart lockar prostitution till sig kriminella på en “marknad” där “allt” går att tjäna pengar på och som dessutom är för snabba och för stora för att kriminella “parasiter” nånsin skulle vilja undvika den..

*******************

Jag har blivit våldtagen så många gånger att jag verkligen måste ha tid för att kunna räkna dem alla. För när jag räknat till nio, tio, elva, så dyker ytterligare ett minne upp av en våldtäkt och så ytterligare fler.. Innan kunde jag känna att jag blev helt yr, matt, uppgiven, ledsen bara av att sitta och tänka så djupt och minnas och jag vet inte, nästan som att jag höll på att bli galen av allt när sanningen slog emot mig och “visade” upp all jävelskap man upplevt. Men idag känner jag mig starkare och mer befriad än nånsin. Att skriva av mig så här har hjälpt mig att förstå mer, istället för att förneka.

Men trots allt sitter skammen och rädslan från alla övergrepp kvar så djupt, att man med tiden faktiskt får svårare att inte förtränga smärtorna och sorgen.. För man känner sig naken, utsatt och sårbar utan masker och roller, och till slut förvränger man sanningen för att kunna hantera allt som tränger in i ens själ, som kunderna som skadar eller tar en bit av ens själ för varje gång..

Därför tror jag också att risken att hamna i prostitution är större om man varit med om sexuella övergrepp om man inte fått hjälp, eftersom man är så van att förtränga, förneka, spela och försvara. Från början skrev jag för att jag ville förstå varför mitt liv blev som det blev. Men på vägen mot insikt och sanning föll jag över mina egna raffinerade knep som hjälpt mig till “framgång” i branchen.

Som för ganska exakt ett år sen när jag skrev, “Jag vill inte svika den skändade flickan inom mig genom att försköna prostitution..” bara för att en tid efteråt falla in i självförnekelsens grepp igen.. För inga utvägar fanns, ingen hjälp att våga lita på för sist jag var där skadades det lilla förtroendet jag trots allt hade kvar..

*****************

Jag tycker det är helt sjukt att några till och med vill gå så långt som att försöka “övertyga” om att prostitution är “konstruktivt” och kan “hela” sexuella övergrepp från barndomen.. För att kunna “påstå” att man själv skulle ha blivit helad genom prostitution så måste man vara ute på djupt, djupt vatten men jag tror jag förstår hur, för jag har själv varit nära den “branten”.

Tänk så hemskt om det skulle bli “accepterat” att prostitution skulle kunna vara något konstruktivt.. Som att säga till ett barn som varit utsatt; “När du blir stor kan du kanske bli läkt genom att prostituera dig och sälja sex till torskar”

En del skulle kanske tillägga att “för du verkar vara så sexuell redan nu som barn, så det passar dig nog bra” För när jag var barn så sa dem till mig att jag var både promiskuös och översexuell. Men jag visste inte ens vad det betydde. Allt jag kände var att jag var vilse och att jag längtade efter trygghet, kärlek och rätten till mig själv, men att jag hela tiden blev ett byte för vuxna män som ville utnyttja min oskuldsfullhet..

Nej, sexbranschen är i sanning en skruvad rutten värld där inget är heligt nog för allt kan säljas för pengar på bekostnad av de prostituerade men, till förövarnas och sexköparnas “fördelar”. För att klara av verkligheten och livet som prostituerad måste man kunna förtränga hårt. Klarar man inte av det, lägger man av.

Med tur, hinner man göra det med livet i behåll..

*****************

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sexuella övergrepp, prostituerade, sexköpare, pedofiler, torskar, våldtäkt, förövare, psykologi, trauma, politik, debatt, myndigheter, samhälle,

Min blogg är lika med “mina” erfarenheter genom ca 20 år i branschen.. “Vi” och “man” syftar på “mig” och mina medsystrar som jag lärt känna under åren. Tydligen måste jag förtydliga det för dem som anser att de är “kollegor”, som verkar jobba mer med att propagera för prostitution i debatter, än att verkligen vara prostituerade. De som påstår att de är “välutbildade” och har en “super seriös” sära-på-benen verksamhet. De som hellre förskönar och lockar in oskyldiga i branschen och vill skydda sexköparna. Sexköparna/torskarna som efterfrågar, men som man inte “bör” diskutera, som en del har kommenterat.

Varför det? Det är ju dem som efterfrågar prostitution.. Låter lite som “rädsla” från en del, men varför vara rädd för att förlora torskar? Det finns väl fler “fiskar” i havet eller.. vad är det “egentliga” problemet? Varför ska sexköpare skyddas när de inte skyddar prostituerade? Hur dum får man bli? Hur dum “vill” man bli?

En gång läste jag av en sexkund, att han minsann skrev dagligen och att jag bara kunde gå in och titta var han skrev. Han hänvisade mig till Venuslogen. En dansk sida där massor av sexköpare skriver om sina upplevelser med prostituerade, ger dem olika “betyg” osv.. Alltså - igen - inte ett dugg om dem själva. Utan enbart om de prostituerade. Därför tar jag mig rätten att skriva här utifrån min långa breda erfarenhet.

Det här jag ska berätta om nu är ju inte våldsamt eller så.. inte mer än en liten “flugskit” i en stor dynghög av skit, men kanske bättre att börja med lite “snällare” saker så här, tänkte jag.. Finns så mycket annat som vill fram, hemska saker som verkligen skakat om en. Men vill skynda långsamt, ta det bit för bit med att “beskriva” sexköparna, hur de kan vara, bete sig. Berätta för att varna andra oskyldiga tjejer att ge sig in i branschen.. Hellre det än att försköna.

Men jag vet inte, jag reagerar ju inte alltid som andra gör när jag berättar, kanske lite avtrubbad, lite “yrkesskadad” som vi brukar säga och “skratta” åt.. För vad annat kan man göra än att antingen skratta eller gråta åt allt man sett. Vad vet vi om dem..vad har vi sett, hört, upplevt? Det blir så mycket på en gång, så många bilder som “vill” fram, smått som stort, som alla vill berätta, komma fram i ljuset, äntligen bli hörda, så att andra kanske kan fatta.. Kanske, kanske inte? Och jag vet inte ens hur man skriver, har aldrig lärt mig, har ingen utbildning mer än det livet lärt mig, men jag skriver ändå..

**************

Hans kostym med tillbehör hade han lagt på soffan. Och jag hade som vanligt gett honom det han alltid ville ha. Han var som de flesta kunderna. Ville alltid ha det samma utan större variation. Han standardmodell var; Helkroppsmassage inkl topp naturligtvis (topp är massage av hans lem) och på detta en “naturlig” övergång till franskt (sug) och att jag red honom. Allt medans han gjorde som han brukade, låg orörlig på rygg som en pinne under hela akten och höll extrem ögonkontakt. Extrem? Ja, nästan overklig, som en storögd pojke och lite gapande med munnen, som fascinerad av något. En fast blick, ett stelt tittande på mina ögon, mitt ansikte. Hela tiden. Fast borta, overklig..

Men jag var nu van vid honom sen flera år och visste att det var så han brukade vara. Och han är ju bara en kund som betalar, så det är ju hans sak hur hans känsloliv är liksom, tänker man och stöter bort för stunden. Koncentrerar mig istället på att han ska bli “nöjd” och “tillfredsställd”. Det är ju därför han är här. Han fick utlösning och stönade till och sa som han brukade: “Det är den bästa medicinkuren att få komma till dig BJ..”

Nu var vi färdiga och han ställde sig upp för att klä på sig. Jag satt kvar på sängkanten för att visa att “det är lugnt och fint”, ingen stress liksom.. (även om det snart kommer en ny).. Men han hade fått ny energi, som en energikick, som han sa, och börjar snacka lika pigg och uppåt som alltid..

“BJ, är det säkert att du inte har en kille?..”
Ja det är det, annars hade jag nog inte kunnat göra det här..
“Jamen, du som är så snygg och allting.. Har du inte funderat på att gifta dig nån gång?”
Kanske..nån gång, vet inte.. Du då..?
“Ja för f-n, det måste man ju!
(han knäpper sin vita skjorta..)

“Förresten vet du vad farsan brukar säga?”
Nej..vad då..?
“Han brukar säga till mig att om jag ska bli lyckligt gift så skall jag gifta mig med en fd lyxprostituerad”
Haha, nej är det sant.. skojar du?..
“Nej det är sant, ja ursäkta men du förstår vad jag menar, att med att som du BJ, du har ju ändå sett en del…eller hur?! Så farsan sa det att om man gifter sig med en fd lyxprostituerad så kan man inte få det bättre. För “hon” blir inte lockad så lätt. För visst är det väl så att en lyxprostituerad inte tycker det är lika spännande med andra män som andra kvinnor kan göra, eller hur?!”
Haha jo…så är det väl..
“Ja och så vet du ju hur du ska föra dig och hur du ska få en man att känna sig som en kung i sängen, eller hur?! Jamen ta det som en komplimang BJ!”
Haha eh jo..tack..

***

“Ja förresten, han var väl hos dig förra veckan?”
Vem…?
“Asch BJ, du behöver inte vara diskret för mig. Det är ju min farsa för f-n.”
Din farsa..? eh nej vadå..?
“Du kommer väl ihåg att han ringde dig förra veckan från Marbella?!
(han tittade stort och frågande på mig..)
“Jamen BJ, jag stod precis bredvid honom på flygplatsen när han han ringde dig. Jag hörde allting, haha! Du behöver inte låtsas så, det är min farsa ju, det vet du ju.”
..din pappa?….
“Jamen lägg av BJ, han har ju varit din kund ända sen (stället)..!”
..din pappa.. är han kund.. till mig?..
“BJ lägg av nu!
(han skrattade, trodde verkligen att jag låtsades ovetande..)
Han har ju varit din stamkkund i flera år och är f-n helt nere i dig. Det var därför han tipsade mig om dig. Leif (efternamn)!
..?

“Jamen det är han som äger ……”
Nej..är han din pappa?..
“Haha sluta, det är klart du visste det är min farsa, kom igen nu BJ och lägg av med det där!”
Nej…det visste jag inte… Vad då, vet han om att du..kommer till mig..?
“Ja det är klart han gör. Det var ju han som tipsade mig.
(han speglade sig och rättade till slipsen..)”

Så.. “Leif är din pappa och han vet om att du träffar mig också…. nej lägg av nu! (skratt)

“Ärligt BJ, har han verkligen aldrig sagt att han är min farsa?”
Nej.. inte vad jag kommer ihåg iallafall..
(och det hade han ju inte heller..)

“Hahaha, nähä, typiskt farsan!”

***

Och som om det var den mest självklara saken tackade han för “idag” och gick iväg igen med sitt vanliga “uppåt” humör. Följde honom till dörren och när han gått, satte jag mig ner igen en kort stund innan jag gjorde mig i ordning för nästa kund..och tänkte;

“Betyder det här att man är “duktig och bra”? .. är det ett “bra” betyg att vara deras gemensamma hora?.. jo det är väl så antar jag, men ändå, hur kan de två dela.. eller är det jag som överdriver? Han pratar om att gifta sig för att han “måste”. Precis som hans far är gift. Sen betyder det inte mer än så, för de har en gemensam hora bredvid. Pappa och son delar mellan sig OCH desutom med sina “kollegor”.. Vad är normalt och vad är inte?.. Är jag onormal för att jag tycker det låter sjukt?

Men, hur mår man “egentligen” när man vuxit upp med att veta att pappa är otrogen mot sin mamma och man uppfostras till att tro att det är så det ska vara? Hur mår man när man vet att pappa knullar en prostituerad kvinna ungefär en gång i veckan? En tjej man sen också betalar för att knulla själv därför att pappa tipsat om hennes “kvalifikationer” i sängen. Som till och med tipsat om att gifta sig med en sån där som jag.. Varför det? Är det för att de vet att en “sån” som jag är så anpassningsbar, eftersom det är det jag gjort hela mitt liv.. anpassat mig efter männen och vad de vill ha..?

Skit samma, men hur är det “fatt” när man tipsar sin egen son om att knulla samma hora som en själv..? Och hur mår man “innerst inne” när man knullar samma kropp som sin egen far?.. Är man inte sjukt skadad då..?”

Mer hann jag inte tänka..
“Bra när tankarna distraheras, svisch bort”, tänkte jag och gjorde mig färdig för nästa… och ändå stannade det kvar där “inne”..

*********

Och dök upp igen för inte så längesen när jag var ute med en kompis (som också “jobbar”). Han var ute på samma ställe som oss och artigt som den “gentleman” han blivit uppfostrad till att vara, frågar han om han kan få slå sig ner med sin vän (som jag känner och “gillar”) vid vårt bord. Jag gjorde snabbt men diskret klart för min kompis att han är en “kund”. Inget illa ment men, så är det, alltid bra att veta, tycker vi..

“Men han var ju söt och rolig” tyckte hon och jo visst..det är han ju. Pengar och “stil” så det syns också och festlig så in i bomben så in med skumpan på bordet för ikväll ska vi ha kul. Min kompis lämnar bordet för att gå in på “damernas”. När hon kommer tillbaka efter en stund berättar hon för mig, att när hon gick in där var där redan en annan tjej som stod framför spegeln därinne och så plötsligt kommer “han” in springande. Min kompis försöker få honom att fatta att “hallå!” en man går inte in på “damernas” men det skiter han fullkomligt i för det är “viktigt” säger han. Tjejen vid spegeln blir väl lite skraj och “springer” ut därifrån. “Det skiter jag i för jag älskar dig!” skriker han och drar in henne på en toalett och stänger till dörren.

Han drar ner gylfen på sina byxor och drar fram sin kuk som då står rakt ut och säger högt och allvarligt medans han tittar på henne och pekar på sin ståkuk: “Titta på den då!! Ser du nu hur mycket jag älskar dig!!”

Det sorgliga är att han menar det, han sa det med stort allvar och nästan darrande som om han var besatt. När kuken ställde sig upp såg han det som ett bevis på att han var förälskad.. “BJ blir säkert avundsjuk men jag älskar dig!” hade han också sagt till henne.. Han hade inte kännt henne mer än knappt en timmes tid..och ville inte släppa henne. Hon fick slita sig loss för att bli fri.

Han kommer från en välbärgad familj, alltid flott klädd och mest i kostym, alltid “uppåt”, skinande karriär lika rakt uppåt, bjuda stort och flott och så sex, sex, sex (utan att röra en fena) - med “lyxprostituerade”. Om än gift, det är bara nåt som hör till där han kommer ifrån, ett äktenskap för en “lyckad” man att “visa upp” med gott anseende i hans socitets kretsar.

En fru där hemma och nån hora bredvid. Skit samma om det är samma hora som hans far knullar en gång i veckan..

Så kan det vara.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om sexköpare, torskar, psykologi, samhälle, debatt, politik, prostitution, sexsäljare, sex, prostituerade,

Jag är så trött på att prostituerade ska vändas in och ut hela tiden, medans sexköparna fortfarande smyger omkring osynliga.. Det är sexköpskunderna som borde få fokus på sig. Det är ju deras efterfrågan som håller prostitution vid liv. För att kunna förstå vad prostitution innebär så måste sanningen om dem fram. Sexköparna finns inte till för att det finns prostituerade. Men prostitution finns för att det finns en efterfrågan från sexköpare som erbjuder pengar för att få utlopp för sina lustar. Om den prostituerade har lust är inte så viktigt, bara hon spelar så bra så att kunden upplever det som tillräckligt äkta.

Jag är en av de lyckligt lottade, men hur bra jag än har det idag kan jag inte leva med att glorifiera prostiution. Jag har sett allt för många olyckliga tragiska öden för att inte berätta om dem! Tro mig, ingen lyx i världen hjälper en att ta bort ärren, ta bort ens förflutna. Jag är fortfarande prostituerad jag vet, och ibland kommer tankar om att det inte spelar nån roll längre för jag är redan ärrad, skadad, härdad, förändrad. Skillnaden är att jag nu är medveten om det och erkänner det.

Jag har inget att förlora, jag blev snabbt etablerad och med tiden har det bara vuxit och spritt sig. Så pass att jag blev trött på kunderna, och inte tvärtom. Testade andra nischer i branschen men kom tillbaka till mitt “eget” och kunderna där stod troget kvar. Jag måste inte locka med hemsidor eller blogga under ett nick som kunder kan söka mig på. Jag menar, måste man använda sån marknadsföring år efter år, kan man inte vara tillräckligt eftertraktad eller bra. Ingen annanstans har jag upplevt en sån djungeltelegraf som många kunder använder sig av. Är du den “Pärlan”, då har kunden typ allt ifrån 1-15 kompisar/kollegor som kan bli dina kunder också.. Och de i sin tur, och så vidare, och så vidare…” Det är så det är.

I flera år har jag försökt att sluta men fallit om och om igen. Kunder ringer mina väninnor och undrar om när jag kommer tillbaka, om jag inte ändrat mig, om jag inte behöver pengar osv. T.o.m i “Beckys” kundkrets finns samma kunder kvar, som då hon började som tonåring på 70-talet! Branschen finns kvar med öppna armar och därför är risken stor att den som slutat kan falla tillbaka till kunderna som står kvar med pengarna i näven och väntar. Dvs om den prostituerade inte får hjälp.

Jag är tacksam för att jag har en inre styrka, för utan den hade jag aldrig klarat det. Styrkan fick mig att stanna upp och reflektera över mitt liv, även om jag kört längre eskortpass med en del kunder under tiden. Men jag är så glad för att jag bröt upp med den största delen av mitt gamla gebit, som aldrig hade gett mig en chans till tid att skriva av mig.. och förmodligen hade jag då aldrig kommit till den insikt jag fått nu.

Bara fram till för nån vecka sen gick jag omkring i ett “vaccum” och stod och såg ut över platsen där jag bor och tänkte; “Nu när jag har det så bra, varför kan jag då inte bara springa ut och omfamna livet..? Vad var det för mening då om jag inte kan njuta av livet längre?” Jag har många gånger kännt att jag är förlorad, att det inte finns nån mening med livet längre, så att jag tänkt på självmord. För att själen har fått så mycket stryk och ens känsloliv blivit rejält skadat. Därför kan jag alltså fortfarande sälja sex med “framgång”..

För ingen människa med ett helt och sunt känsloliv kan sälja sin sexualitet. Därför att ens själ tar skada när man säljer det allra intimaste man har. Jag är så skadad att det räcker med att jag trycker på en knapp så är jag inne i rollen. Jag kan göra det mitt framför kunden om det krävs. Det är inte normalt. Kanske för en skådespelare, men inte för att låta andra ta på ens nakna kropp och tränga in i ens kön för pengar. Förr eller senare märker man att de inte bara trängt in i ens kropp, utan även i ens själ…

*********

Prostitution kan vara en livsstil/överlevnad men aldrig ett yrke! Jag har aldrig träffat en lyckligt prostituerad, tvärtom! Alla prostituerade spelar annars tjänar man ju inget! De som påstår att man inte blir skadade av prostitution är antingen så illa skadade eller sjuka att de inte fattar det själv eller så har de inte tillräckligt med erfarenhet. Det är inte bara vissa kunder som är vrickade. Det finns tjejer i branschen också som är så lättlurade och svultna på bekräftelse att de går på vad som helst.

Om en kvinna säger att hon verkligen njuter av prostitution så måste hon ha ganska torftigt sexliv privat eller så är det bara tragiskt för hennes del.Kanske har hon då aldrig fått nån bekräftelse av normala män och så tycker hon att hon blir “sedd” av torskarna/sexköparna istället. Ensamma kvinnor som kanske faktiskt blir lyckliga bara över lite sällskap, lite pengar och så en påle på det. Om någon känner “lycka” så är det en torftig och sorglig lycka. Det finns ju dem som blir “lyckliga” över en sup..

Och nej, jag ser inte ner på dem eller deras “lycka” Men jag tycker det är fel och sorgligt att det ska vara så och att de förnekar och istället glorifierar det och lockar andra utsatta till att prostituera sig. Om man är “lycklig” i sitt “val” må så vara. Men att då glorifiera branschen, ser jag som väldigt onödigt och inget annat än ett försvar.

Hellre stöter jag mig med de som försvarar prostitution, än att jag lockar in andra till branschen. Hellre talar jag sanning om kunderna än att jag förskönar branschen och lockar nya att prostituera sig. Hellre har jag gott samvete om att jag iallafall talat sanning för att förhindra andra att gå den väg jag gått. Trots allt är syftet med min blogg ingen marknadsföringsstrategi, det finns ingen baktanke här om att locka kunder.

********

Om du funderar på att prostituera dig så säger jag bara; Gör det inte! Gör det aldrig! Aldrig i livet!! Det är inte värt det! Det är inte värt alla märkeskläder, resor, lyxiga nattklubbar eller vad du nu vill i världen. Det är inte ens värt för att överleva! För det är aldrig säkert att du kommer att överleva själv! Prostitution är livsfarligt, inte bara själsligt men också fysiskt. Du kan aldrig vara säker på någon annan än dig själv, såvida du inte förnekar dig själv så mycket att du till slut utplånar dig själv..

Det intima man säljer skadar en och det kan man inte reparera för pengar, det är inte ens säkert att det finns nåt kvar att reparera.. Gjort är gjort! Sålt är sålt! Det är alltför dyrt att sälja ut sin själ! Det är svårt att samla ihop skärvorna, om man har turen att ens finna dem alla..

När man säljer drömmar, så är risken stor att ens egna drömmar dör, när man säljer sin själ så är risken stor att du inte ser nån annan utväg än att göra slut på ditt liv med självmord.. eller så utsätter man sig för risker man en gång var så försiktig med, omedvetet, bara för att man inne i sig själv gett upp och inte orkar “kämpa” och “leva” längre.. Så fort min “smekmånad” i branschen var över så stod kunderna mig upp i halsen och jag sökte mig till andra grenar inom “sexbranschen”, bara för att upptäcka att det är samma skit hur det än kan glittra på ytan.

Den dagen, när man själv står med facit i hand så spelar allt det där man ville ha, inte så stor roll längre. För du kan inte njuta av det med en skadad ärrad själ. Du kan riskera att tappa tron på allt och alla. Du riskerar att tappa bort dig själv och livet i sig självt. För du kommer att lära dig att ingenting är heligt för sexbranschen. Minst av allt du själv och dem du håller av. Du kommer att lära dig att “allt kan förnedras, kränkas, krossas just för att allt anses kunna köpas för pengar.. De som efterfrågar finns alltid redo med pengarna som “lockbete” för att få utnyttja vad de nu än “njuter” av..

När du själv upplever att ingenting anses heligt i sexbranschen, då förstår du vad jag menar med att inte finna nån mening med att leva längre..

Gör vad som helst annat, men sälj aldrig dig själv. För varje krona du tjänar får du betala ett allt för högt pris själv och du kan aldrig köpa tillbaka det! Även om man kanske inte märker det i “smekmånaden”, men när den dyra smärtsamma räkningen kör rakt in i ditt liv och sprättar upp dig som ett rakblad, då vet man. Man har ingen chans att fly den. Man kan aldrig fly från sig själv, man kan inte fly sanningen!
Har du en gång trätt över gränsen, så är det aldrig säkert att du kan ta dig tillbaka. Risken är stor att du aldrig hittar tillbaka till dig själv igen.

För du blir aldrig den du en gång var, men du kommer bittert att önska att du kunde vrida tiden tillbaka, få det ogjort, sudda ut ärren i själen, sudda ut allt du upplevt.. Men inga tårar hjälper när sanningen hinner ifatt dig. Ingenting hjälper när du en dag ser tillbaka och ser att alla dörrar är stängda..

*************

Skäms på alla er som spottar och örfilar oss! Det ska inte spottas på oss för att vi fått klara oss själva! Jag har varit prostituerad sen jag var 13 år! Nu är jag trött på att örfilas! Nu vill jag örfila tillbaka!

Ni ska inte ifrågasätta oss! Fråga istället varför prostitution fortsätter att finnas? Varför finns den? Vem är det som efterfrågar den? Vem är det som håller den kvar genom att erbjuda pengar, mycket pengar? Hur tänker dem och varför gör dem det? Och varför är dem tysta…?

*************

Tyvärr har jag inte mer tid att blogga just nu, men jag har lovat mig själv att inte falla djupare, utan istället att sträva efter att göra mig fullkomligt fri! Ändå kan jag nu, för första gången i mitt liv, börja känna hur det kan kännas att äga mitt eget liv och min egen själ.. men det finns en del skärvor kvar att samla ihop..

Jag har en del färdig skrivet om den här sjuka upp-och-ner vända världen med dess olika figurer, alltifrån sexköpskunder till olika incidenter, i den här världen där fantasier blir verklighet, där drömmar är till salu, där svaga går under för att verkligheten förvrängs sakta men säkert. Vissa kan verka “roliga” om än vrickade/sjuka, andra är sorgliga, avskyvärda och fruktansvärda. Så kanske jag kan få lägga in de som inlägg här då och då, i hopp om att ge en större bild av den fula sanningen om “sexbranschen” som inte alls är “sexig” under ytan, utan enormt bedräglig och livsfarlig. Det är en stor skillnad på fantasier och verklighet..

För kom i håg att varje krona du tjänar har ett mycket högre pris! Om man inte tror det så är det bara att fortsätta vandra “vägen” så kommer tiden att visa det…
Förr eller senare…

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om hora, horor, prostituerade, prostitution, sexköpare, sexsäljare, sexköpslagen, torskar, sexuella övergrepp, trauma, styrka, överlevnad, psykologi, samhälle, myndigheter, feminism, debatt, politik,

“BJ, vet du vad jag tänkt många gånger?”
“Nej vaddå…”
“Du måste ha italienskt påbrå!”
“Haha..jaså, varför tycker du det då?”
“Du har temperament, du är varm, het, sensuell, feminin, glamourös.
Som en vacker blond italienska. Ta det som en komplimang. “
-eller-
“Är du helt svensk BJ?”
“Ja, det är klart jag är..”
“Ja men du är inte stel och så, som andra svenskar. Du är mer som oss.”

Kom att tänka på detta med tanke på att några inte vill ta emot utländska män. För att deras kvinnosyn skulle vara dålig och farlig för oss osv. Jag har inte dem erfarenheterna. Tvärtom, har alltid blivit bra behandlad av utländska män. Inga perversa önskemål har jag fått från dem heller. Inte ens önskemål om fingrar i röven (om än kondomklädda) som faktiskt är vanligt bland svenska kunder att få in i sig själva under akten. Enligt min erfarenhet är det vanligast från medelålders och yngre. Nej, sånt där är alltför “bögigt” för de utländska män jag träffat och jag håller med dem. Dem ser sig som män som efterfrågar sex med en kvinna de tänder på och kan ha det trevligt med. That´s it! Okej undantag finns, jag erkänner att jag själv är skeptisk för “vissa” män som t.ex från det gamla öst. Inte så konstigt ju, när man är i en bransch som handlar om mycket pengar och hör så mycket om rån etc som en del av dem gör. Men i det stora hela, tror jag det handlar mycket om hur man är själv, vilka signaler man sänder ut.

*******

Även om kontroll, så visar jag en avslappnad attityd. Är bara mig själv, har aldrig låtit “framgångar” eller beröm stiga mig åt huvudet. Klart jag också vuxit upp mångkulturellt, fast jag själv är både blond och svensk, om än långt ifrån stereotyper nånstans. Kanske är jag en nån slags kosmopolit, som kan anpassa mig överallt utan att egentligen höra hemma nånstans. Typ; där mitt hjärta är, där är mitt hem. Åtminstone för stunden.. Men jag vet var jag kommer ifrån och det är nog en del av min styrka. I den stunden jag säljer sex, vill jag känna fast mark under fötterna och ha hjärnan skarp som en skalpell, även om jag spelar min roll hur utsvävande den är må se ut..

Att ha priser som ligger högre upp än det vanliga, är ett litet knep för att undvika vissa idioter. Men man kan aldrig vara säker ändå. Du kan egentligen aldrig vara säker på något annat än dig själv i den här branschen. Det vill säga “om” du lyckas bevara dig själv, trots alla roller och spel. Så att du inte förnekar bort allt totalt.

Visst finns det många trevliga kunder, svenskar såväl som utländska, men det förändrar inte det faktum att det finns många otroligt blåsta idioter eller ännu värre, riktigt sjuka svin.

********

Många människor kan nog inte riktigt förstå vad prostitution innebär. Kanske kan man förstå begreppen “dubbelliv, män, pengar, sex”.. Men det går mycket djupare än så, verkligheten är inte som fantasierna. Många är dem som funderat på att börja sälja sex men väl där när verkligheten slagit mot dem, så nej.. Kan känna igen mig i Lilja Forever i kropparna, ansiktena, mängden, flåsen, stönen… Jag känner igen det så mycket att jag känner lukterna av allt som utsöndras från deras kroppar.. Allt sätter sina spår i själen.

Ingen klarar av det här utan ärr, men å andra sidan så är jag medveten om dem! Jag ser orsak och verkan. Vet att det är för att jag är van att stänga av sen jag var barn. Ändå finns det dem med liknande erfarenheter som jag, som ändå inte klarar det alls. Som antingen slutar direkt eller som fastnar och går under.. Jag har inget recept på hur man klarar av det. För det finns inte. Mycket handlar om omständigheter och tur och såklart intelligens nog att tänka snabbt och så smidigt som möjligt för att hantera, spela, lirka och trixa. Men det är ingen garanti mot skador eller ännu värre. Det är ingen garanti för något alls.

Det finns bara en enda säker garanti för den som prostituerar sig.
Den, att allt du är med om, tränger in i din själ och ärrar den..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Prostitution, sexköpare, torskar, främlingsfientlighet, utlänningar, svenskar, invandrare,

När jag var hos prostitutionsgruppen så ordnade dem kontakt med arbetsförmedlingen för att jag skulle slippa gå dit själv för att slippa lida under “stämpeln” och det blev jag lättad av. När jag sen skulle ringa handledaren på arbetsförmedlingen, så var det en manlig sådan och efter en liten stunds prat på telefon, så förslog han med en flirtig ton “Jamen (mitt namn) du ju låter jättetrevlig och nu när vi pratat med varann så kan du väl komma hit till mig istället så vi kan prata lite mer…”

Jag blev ju lite “paff” eller hur jag nu ska uttrycka det, för det var ju just det jag inte skulle behöva göra, inte behöva träffas. Inte behöva göra annat än att ha telefonkontakt med arbetsförmedlaren just för att jag var prostituerad, ja eller nu ville sluta. Så jag sa något i stil med “nej men..varför skulle vi träffas? Dem sa ju att vi inte skulle träffas.” Och då skrattade han till (som om jag var “liten” och “överdrev”) och i en munter ton med hånfull underton, sa han: “Jamen det är väl inte så farligt… jag är jättetrevlig och jag bits inte..”

Jag fick dåliga vibbar. Om dem är befogade? Jo det tycker jag. Möjligt att någon annan inte håller med. Men hos mig dök det upp frågor som “Är han nyfiken på hur en “sån” som jag ser ut? Kanske intresserad av “lite” mer? Är han ute efter “extra förmåner” för att “fixa” in mig på bättre arbeten/studier?…”

För där satt han ju med alla mina personuppgifter och vetskapen om att jag varit prostituerad upp till nu då jag sökt hjälp hos prostitutionsenheten för att kunna sluta med det och börja ett nytt liv. Och det var just av den anledningen han fått veta att vår kontakt endast skulle ske per telefon. Ja jag hade varit en “hora” fram till dess. Ett ord jag inte är ensam om att hata.

*********

Ett val jag inte själv valde i den första omgången. Ett val jag “valde” i den andra omgången, men inte kunnat genomföra om det inte varit för mina tidigare erfarenheter. (hur konstigt det än kan låta men det är så det fungerar, när man är “van” eller “skadad”) Så, jag hade alltså försörjt mig genom att sälja min kropp med dyra bekostnader bland annat på min själ. Nu ville jag sluta. Därför sökte jag hjälp. Det finns ju dem som lyckats börja om på nytt. Det finns dem som aldrig nånsin behövt falla tillbaka till att sälja sex, det hade jag hört och det gav mig hopp.. Men så finns det dem som ändå gått tillbaka men, som önskade att dem slapp… och jag blev själv en av dem.

När jag funderar på hur kunder, och vissa män/potentiella kunder, tänker så tror jag en del av dem ser på en som att man redan är “förlorad”. Och att det då inte spelar nån roll om att de fortsätter nyttja min redan “förlorade” eller “ärrade” själ. Att min själ är så “härdad” att det kanske inte ens märks att de skapar ännu fler ärr i mig. Som om en ärrad själ inte lider av att få ännu fler ärr.. Att det funnits så många män redan som utnyttjat mig, så att de själva försvinner i mängden.. Att det kanske till och med är så att hon “njuter” av det för att hon är “van” vid det, eller att de njuter av att tillfredsställa sig själv med något så levande men tillvänjt så att hon inte protesterar längre, utan “erbjuder”..

*******

Som “uttrycket” jag fick höra första gången av min far och sedan när jag var 14 och 16 år av några “pojkvänner” Ja inom citationstecken, för jag älskade dem inte. De var bara “utvägar” från ett helvete till ett annat, eller hur man nu skall beskriva det. Dem ville ha mig, de erbjöd “hem” eller en slags “trygghet” och jag tänkte att det kanske kunde vara bättre än det jag annars levt i. Så jag “accepterade”, jag “valde” utav de val som erbjöds mig, ett rum framför ett annat rum av dem rum som fanns.

Dem använde sig också av “uttrycket”. För att dem ville att jag skulle tro att ingen annan ville ha mig och på det sättet skulle jag ge upp och stanna kvar hos dem. Och att dem var värda en stor eloge för att dem “tog hand om” mig. Båda dessa “pojkvänner” som jag sammanbodde med då, brukade säga; “Din far har tackat mig för att jag tog upp dig från rännstenen”

Min far höll inte hemligt att jag gått på gatan. Han sa det till alla och det är klart att det tyngde mig, gjorde ont. Han kallade mig för fnask när jag blivit våldtagen första gången och det var han som sa att jag fick fixa mitt liv själv när jag en gång, och den enda gången, vågade fråga om råd. För då “log” han och sa;
“Flicka lilla, har du inte fattat det ännu? Du sitter ju på en guldgruva!”
Och nej jag trodde inte att jag hörde helt rätt, men då förstärkte han med att samtidigt nicka med huvudet och med sin blick riktat mot mitt underliv och med hans finger pekandes nedåt mot detsamma och säga;
“Du sitter ju på den! Där! Där ser du?! Kan du inte se det själv “flicka”?!”

Och jo, efter det så insåg jag att det “väl” var så det var med mig och “valde” prostitution igen, för att “överleva” och för att det “nog” inte var så farligt. Utan att det “nog” bara var jag som “överdrev”. Precis som arbetsförmedlaren menade, att det ju inte var så “farligt”..

*********

Det gamla uttrycket som de där “pojkvännerna” sa till mig då, hålls vid liv av så många flera mot så många andra idag. Fast det inte är en sanning om “horan” själv, utan en sanning om dem själva. De som vill kränka en redan kränkt människa. Som om uttrycket på något sätt skulle “legitimera” andra både män och kvinnor, att fortsätta örfila, spotta och förakta en redan föraktad individ. Att slippa ta hänsyn till en sådan. Att få ösa skit på en sån “mindre” värdig människa.

Eller som sexköpare/vissa män som med just det uttrycket “ges rätt” till att fortsätta utnyttja en redan utnyttjad. Precis som arbetsförmedlaren när han ville locka mig till honom.. Att han inte var “så” farlig för mig, eftersom han ju visste att han inte skulle vara den första att förödmjuka mig.

Så som jag ser det nu, så är uttrycket; “En gång hora, alltid hora” inte en sanning om henne eller om “horan”. Utan en sanning om alla dem, som ser ner på dem som de vill kränka. Det blir då på något sätt fritt fram, accepterat, nästan legitimt att fortsätta få förnedra, utnyttja eller förtrycka genom, “En gång är ingen gång” så “En gång utnyttjad, alltid utnyttjad”..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om hora, horor, prostituerade, prostitution, sexköpare, torskar, sexuella övergrepp, samhälle, myndigheter, feminism, debatt, politik, socialen, arbetsförmedlingen,

“I don’t know
Only god knows where the story ends for me
But I know where the story begins”

No More Drama - Mary J.Blige

Hjärtat ber;
“Jag vill inte, slå inte mer! Låt mig slippa! Jag vill inte, vill inte!.. Jag brister i tusen bitar.
Låt mig bli hel! Hjälp snälla lyssna, min själ orkar inte mer! Vill inte, vill inte…

Ängslan smyger fram;
“Jamen vänta, inte nu, inte än. Tänk, allt rasar, faller, vad göra, vem hjälpa?…
Nej vågar inte släppa. Kanske sen, men inte nu, inte än.. Vågar inte svika, måste lyda.”

Rustningen ryter till;
“Vad fan är det med dig?! Du överdriver. Här finns ingen plats för känslor! Bara spel, bara pengar. Lätt fixat. Över på ett kick! Jag är stark! Du är ynklig! Stäng av!!”

SMS avbryter:
“Var håller du hus?! Vi har vad du behöver, du har vad vi vill ha!
Ge upp, ge Dig!…”

Ängslan tar skydd i rustningen. Förvandling. Masken tar över;
“Lås in Hjärtat! Ge plats! Låt showen börja!”
och viskar med inövad roll;“…Jag är på väg…”

Inlåst hjärta. Nerbäddad i bedövande smärta.
“Nästa gång kanske någon lyssnar, ser, förstår. Någon gång jag kanske fri…
Kanske sen, hoppas, längtar, kanske en dag, kanske jag . . . “

Masken i sin roll säger med sitt slipade svärd; “Hur vill Du ha mig, ta mig..”
Men inne i “rummet” sveper en hård iskall vind.
Ljuslågan flämtar till…slocknar.

Utanför muren rusar livet förbi, men här inne står tiden still.
Tysta tårar vaggar ensamt hjärta till sömns..
Förkrossad, förnekad, förträngd, än en gång, än en gång…

/BJ

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution,

“Now if there’s a smile on my face, it’s only there trying to fool the public.
Now if I appear to be carefree, it’s only to camouflage my sadness
And honey to shield my pride I try, to cover this hurt with a show of gladness”

Smokey Robinson - The Tears of a Clown

För några dagar sen satt vi och pratade om polisarbete, ledtrådar och brottsbevis osv och en tjej drog ett exempel på hur det var en gång när hon skulle vittna.

Hon hade blivit upplockad av en man på gatan när hon var 13 år och tidigt på morgonen kom hans flickvän hem. Hon vaknade av att kvinnan skrek till och att mannen sprang upp ur sängen och försvann ut till kvinnan i ett annat rum. Hon mindes att hon snabbt klädde på sig och tyst gick därifrån. Men polisen hörde av sig efter en tid. För i en husrannsakan senare hos samma par i annat ärende, hade de funnit dagböcker med anteckningar om henne. Hur de sen hittade henne för att vittna, var lite av det vi pratade om.

Och när vi satt där kom hon att tänka på en annan gång då hon slapp vittna. Hon var lika gammal då, förkyld efter för mycket “ute” ett tag, så hon satte sig på en bänk för att vila. Då kom en man fram till henne och sa att han tyckte synd om henne och erbjöd pengar och nåt varmt att dricka. Hon mindes att det inte var så långt till hans lägenhet, och det visade sig senare att han bodde i nåt kvarter inte så långt ifrån hennes pappa. Hon följde med upp och satte sig i en fåtölj. Det började bli morgon och hon kände sig trött. Han bjöd henne en kopp varmt “honungsvatten” som han sa, men hon drack bara lite av det då hon kände sig svag av trötthet och feber, så hon satte ner koppen igen.
“Tycker du inte om det?” frågade han. “Men det är ingen honung i..” svarade hon.

Då hånskrattade han och gav han henne en örfil “Ta av dig!” sa han och slängde några sedlar på bordet. Han knäppte upp sina byxor och innan hon hunnit ta av sig, drog han i hennes hår och tvingade sin lem upp i hennes mun. Fast hon mådde dåligt tog hon kraft till sig, slet sig och rusade ut till ytterdörren. Men hon hann inte få upp kupan så han hann ikapp och slog till henne hårt så att hon föll ner på golvet.

Sen lyfte han upp henne och kastade ner henne på sängen, tvingade henne att göra det så som han ville, örfilade om hon jämrade sig och klöktes till. Tvingade hennes ben att säras med att slå henne igen och så tog han henne med våld och sprutade satsen på hennes ansikte. Efteråt somnade han efter att hon en stund låg alldeles stilla bredvid honom, som om hon i allt sitt känslokaos och rädsla samlade sig i en “lugnande” punkt inom sig, för att redan då övas i att skapa och sprida en “stämning” av nån slags ro och frid..

Och som genom ett under kunde hon sen smyga sig ut därifrån. Hon hade smärtor och kände sig yr av febern och därför orkade hon inte bry sig om att hon gick upp till sin pappa. Polisen kom ganska snabbt dit och allt hon behövde göra var att för polisen visa dörren i det hus där mannen bodde och hon mindes att dem öppnade dörren så att hon råkade se en skymt av våldtäktsmannen men bakifrån, medans några poliser gick in i hans lägenhet, och sen förde några andra poliser bort henne därifrån.

***************

Hon har blivit våldtagen så många gånger att hon måste tänka efter en bra stund för att minnas dem alla för under tiden hon tänker tillbaka kommer dem fram, den ena efter den andra. Men livet fortsatte ändå, och först nu förstår hon att det måste var barndomen som på nåt sätt formade henne att tro att hon inte var som alla andra och att ingenting hon gjorde nånsin var tillräckligt bra nog. Att hon aldrig kände sig lugn av “bra” för det kunde alltid bli “bättre”. Och “bättre kunde alltid bli “ännu bättre” och so on.. Trots senare framtida applåder och lovord, var hon hela tiden otroligt osäker innerst inne, på om hon verkligen gjorde andra riktigt nöjda, “succe idag jovisst, men hur blir det imorgon..?” “förra gången blev jag höjd till skyarna, men hur blir det nästa gång då..?” Det var så hon hela tiden tänkte. Men ingen kunde se det på henne för hon hade sina “vapen”. Men så djupt satt det att hon till slut aldrig levde för sig själv, men enbart för andra, och med tiden blev hennes “vapen” alltmer raffinerade.

För det var åren tidigare, mitt i alla övergrepp, som hon började skapa sina vapen. Fick tidigt magkatarr och hade svårt att koncentrera sig i skolan. Fick stödundervisning men ingen därhemma frågade om skolan eller vad hon tänkte, kände. Vågade inte berätta om fler övergrepp för hon var rädd för stryk, och ändå visste många av dem om det (fast hon inte förstod det då) och hon skämdes och förträngde allt hon kunde, för vad annat kunde hon göra, då..

Så hon blev ensam inne i sig själv och skapade en mask mot omvärlden. För mitt i den värld hon inte själv fick välja, skapade hon en annan bättre värld för att överleva. En ljus glad värld där hon drömde om hur allt skulle bli annorlunda när hon blev stor. Och ju mer hon sjöng och visslade, ju mer uppskattning fick hon. Hon övade in sin “roll” med masken som förfinades med åren och kom till stor “användning” för henne senare i livet, från barnprostituerad till lyxprostituerad, från rännstenen upp till salongerna.

**********

Det var så hon lärde sig le “förföriskt” när hjärtat grät, det var så hon lärde sig “glittra” med ögonen för att förtränga sorgen, det var så hon lärde sig skratta högt för att tysta själen.. Det var så hon förvandlades till en brinnande Venus för att bedöva sin egen längtan, det var så hon lärde sig stänga av och se djupt in i många mäns ögon med sängkammarblicken och viska “hur vill Du ha mig..?”

För pengarna dem betalade blev ett substitut för kärleken… Ju mer pengar hon tjänade, ju mer värdefull kände hon sig.. och hon blev streetsmart och körde ibland med sitt “Ju mer pengar jag får, ju mer njuter jag..” och ibland gick hon nästan på det själv..

Det var några av dessa erfarenheter som bäddade för hennes “succe” i branschen, det var de “kvalifikationerna” som gav henne ett brett kundregister.. Men utan både intelligens och en stor portion tur, hade hon inte levt idag! Och hon hade definitivt inte lyckats ta sig “hit” där hon är nu utan synliga ärr.

Men ärren finns, tatuerade i själen och de svider, hugger till och “bråkar” lite ibland. Och när hon till slut tog mod till sig att kliva ut ur rollerna och se djupt in i sig själv helt utan masker, så hände det att hon blev rädd till en början. Att våga släppa fram, inte bara sorgen, utan den styrkan och kraften som visade sig, i det att en annan människa trängde fram ur hennes djup, mig själv..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, våldtäkt, sexuella övergrepp, misshandel,

Min andra smekmånad i branschen var ganska lång och för ett par kvällar sen satt jag i nära fem timmar i telefon och pratade med min bästa vän och “syster” om allt kul vi haft både var för sig och tillsammans och hur vi nu kan “skratta” åt alla knepiga situationer och typer vi mött, speciellt i “branchen”. Utan ironin, eller den intelligenta humorn, utan förmågan att vända på “skiten” och skratta åt eländet istället, så klarar man sig inte. Man kan säga att humorn blir det vapen vi skjuter tillbaka med. Vi skrattar inte åt “Ojsan han föll på rumpan, hahaha!” utan humorn måste avfyras snabbt och intelligent om än “weird”.. Och som vanligt när vi får öppna våra hjärtan så blir samtalet allvarligt mot slutet och mer och mer glider våra tankar in på alla de tragiska öden vi sett och sen på kunderna som förändrat vår syn på livet och tyvärr även på andra “normala” män.

För det blir så när man varit med ett tag, att allt det man hör och ser av kunderna, får en att tvivla på, om det överhuvudtaget finns trogna män eller ens normala män. Vi känner ju att vanliga män sklijer sig betydligt ifrån “kunderna” för dem är mycket roligare att vara med och mycket trevligare på ett helt annat sätt, och när man har en liten kärleksaffär eller ett förhållande, så går det absolut inte att jämföra med vårt jobb. När prostitution någon gång nämnts så tycker dem det är hemskt hur män kan utnyttja kvinnor och hur dem själv aldrig skulle kunna tänka sig att göra det. Då känner vi oss lättade för en stund… Då känns det bra att det trots allt finns normala män..

Men ändå gnager tvivlen sig fast i oss och finns hela tiden i vårt undermedvetna, på grund av allt man upplever med kunderna. För hos oss vågar “kunderna” visa upp en annan sida. Och tydligen är ju den sidan så viktig för dem, att de är villiga att betala för den. Vårt “jobb” består i att tilfredsställa män och vi försöker i det längsta slå bort det vi upplever, men det sitter kvar i vårt undermedvetna ändå. Är de inte knepiga eller perversa, så är de otrogna.. Och det är klart att man då får det svårt att lita på män alls. För genom jobbet har man blivit bekräftad varje dag om att man aldrig kan vara säker på vad män döljer under ytan.. Så det sitter fast i en, det finns i ens undermedvetna hela tiden..

Så när vi pratar om det här, min “syster” och jag, så blir det samtidigt som vår lilla breathing.

***

Som till exempel en utåt sett jättetrevlig snygg fräsch man i 30-års åldern som brukar besöka henne på det utåt sett lyxiga ställe där hon “jobbar”. Han berättar att han är lyckligt gift och att hans fru väntar deras första barn. Men han har ett problem…för hans fru gillar inte det han tänder på. För han tänder på att slicka röv.

Så därför är han villig att regelbundet besöka en prostituerad kvinna. Därför är han villig att betala pengar för att sänka sitt huvud och ansikte ner mot en främmande kvinnas kön och med sin tunga slicka hennes röv.. Att det kostar “extra” för att det är en “udda” tjänst, hindrar honom inte att komma tillbaka igen och igen. Liksom han heller inte vill se hur fel och sjukt det är att slicka en främmande kvinnas rövhål, för att sen gå hem till sin försthavande fru och kyssa henne…

Det verkar kanske inte så farligt till en början. Kanske nån tycker att själva sextjänsten är ganska “oskyldig”, men efter en tid i “gejmet” så märker man hur allt det man varit med om etsat sig fast i en..

Man förändras..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Prostitution, Torskar, Sexköpare, Sex, Debatt, Feminism,

Glömmer aldrig en fest jag jobbade på. Jag satt i knät på en man som minst sagt kunde vara min far och så kommer en yngre medelålders man, som stressigt och irriterat väntade på sin tur, fram och säger: “Ta henne nu för fan. Hon är säkert uppfostrad och van att bli utnyttjad av äldre sen hon var liten!” Varpå den äldre mannen tittar oroligt på mig. När jag då ser att han inte gillar den tanken hans affärskollega har, så ler jag och viskar en lögn i hans öra om att “det inte alls är så med mig…för jag gör det helt frivilligt och oberoende därför att jag älskar sex -och speciellt gillar jag honom..” Det svaret tillsammans med min spelade blick fick honom att betala för mig. Min lögn sålde.

Den yngre kunden var tvärtom. Han tände väl på tanken att jag blivit uppfostrad till en hora för att utnyttjas resten av mitt liv och tog mig hårt i en gynekologstol. Och jag lovar att hans ansikte strålade av nån ondskefull blandning av skadeglädje och makt.. Han såg ut som en besatt när han kom.. Om sånt inte skulle förändra mig vore jag en död människa. Men jag är inte död. Har bara lärt mig att stänga av för att i det längsta skona mitt hjärta..

~~~~~~~~~~~~

Jag tror att ju längre tid man är i branschen, ju mer förändras man.. Tror man inte på det så är det bara till att fortsätta vandra på vägen så får tiden ge svar.. För man kan inte fly sanningen, förr eller senare hinner den ifatt en. Och det gör ont när rustningen går itu, det är ett dyrt pris man får betala för varje en av de kronor man nånsin tjänat. Vad man än tycker är heligt, så finns det alltid dem som anser att inget är heligt nog för att inte kunna utnyttjas och köpas för pengar.

Men är det världens lättaste sak att lura kunder att tro att man gillar att sälja sex? En kund sa en gång till mig att när det gäller sex så har mannen bara ett huvud och det sitter på hans penis. Men jag tror inte det gäller alla män, utan vissa män. “Vissa män - från alla samhällsklasser.” Därför kan väl inte “alla” vara dumma eller lättlurade… Jag tror att när jag “ljuger” om hur mycket jag gör detta för att jag valt det själv för att jag är så frigjord och galen i sex eller vad jag nu skulle hitta på, så bekräftar jag egentligen bara det som dessa “vissa män” vill höra.. Att det sexköparna vill höra är en del av den valutan de kräver för att betala mig. Att jag genom att ljuga eller förneka mig själv “bekräftar” den bilden dem vill ha för att kunna rättfärdiga dem..

Om en kund frågar om jag verkligen tycker om det jag gör så kan jag, om det krävs, utan minsta ansträngning göra en lång utläggning om hur mycket jag verkligen älskar det. För hade jag låtit den ofiltrerade sanningen komma till kundernas kännedom hade jag inte klarat mig lika bra som prostituerad. Till och med mina äldre inlägg under “dagbok prostitution” är kraftigt filtrerade dels för att jag då kände mig osäker på om nån inom branschen skulle kunna känna igen mig, dels för att jag var för feg om att vara helt ärlig om prostitution och dels för att det ibland känns lättare att filtrera. Och vem kan klandra mig för att spela ytliga rollspel istället för att våga visa upp hela sanningen?… Jag känner mig naken och sårbar utan en “roll” att krypa in i.. Jag har levt för andra hela mitt liv tills nu, förträngt och förnekat och det började långt innan jag prostituerade mig. Och nu förstår jag att allt det också var en del av nyckeln till “framgång” i branschen..

Genom att jag berättade hela sanningen för några kunder så ångrade de att de nånsin hade köpt sex. De blev chockerade att jag “känd” som “en av stans bästa” med ett rykte som spred sig långt utanför länet, berättade sanningen för dem. Jag ville berätta för dem för att vi kom närmare varann, och jag vågade för att jag hade “råd” att våga.. För jag visste att efter det kunde jag själv inte längre ha sex med dem och absolut inte för pengar. För de hade fått komma mig för nära…

~~~~~

Att bara analysera om frivillighet eller ofrivillighet, lycka eller olycka…tror jag inte leder nånstans. Inte heller att kalla oss för horor! Varför förnedra oss med såna ord/namn om ni seriöst vill hjälpa oss? Se oss som människor för vi har också varit barn en gång..

Jag tror man måste gå till botten för att kunna förstå prostitution. Inte bara tro att prostitution försvinner med lite lagar även om dem kan vara bra som en norm. Men branschen finns ju kvar ändå med öppna armar lika tillgänglig som alltid.. De prostituerade/sexsäljare som inte får hjälp vet att branschen alltid ligger kvar och förför med sitt lömska “välkommen igen…” speciellt till dem som känner sig utstötta och svikna..

Fråga istället varför den fortsätter att finnas? Varför finns den? Vem är det som efterfrågar den? Vem är det som håller den kvar genom att erbjuda pengar, mycket pengar? Hur tänker dem och varför gör dem det? Och varför är dem tysta…?

“Därför är det vi män som på något sätt måste reagera mot prostitution. Därför är det viktigt att vi män säger att det inte skall vara tillåtet med könsköp. De är vi män som måste reagera mot våldsskildringar, inte bara kvinnor. [...] Vi ser mellan fingrarna, och det måste vi sluta med. Enskilda handlingar som män utför mot kvinnor är i sig vidriga. Men de systematiska kränkningarna är ännu värre.

Det är framförallt också tystnaden, den enorma tystnaden hos män. Mäns tystnad legitimerar nämligen ett sjukt system och sjuka normer. Därför skulle jag vilja uppmana alla män att reagera mot de män som förnedrar kvinnor och mansrollen.”
Från ett tal av Birger Schlaug, Riksdagsprotokoll 1997/98:114, anf. 151

Sådana ord från en man och politiker, tänder en hoppets stjärna på min himmel..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sexköpare, torskar, sexuella övergrepp, samhälle, feminism, debatt, politik, sexuella övergrepp,

L höll hårt på att “bara” strippa, att inte gå över “gränsen”. Hennes man tyckte det var “okej sålänge hon ville och inte mådde dåligt”, som han förklarade det. Men hon mådde väldigt väldigt dåligt och kunde “kanske” dölja det för honom, men inte för mig. L hade genom en “kontakt” fått igenom intervjuer till de “rekommenderade” “lyx”klubbarna utomlands. Men ingen av oss visste att prostitution var en del av jobbet. Efter intervjun med ägarens högerhand från den större klubben så fick vi komma in på nattklubben som var stor och flott inredd och efter vår audition/provdans på scenen så fick vi slå oss ner vid ett bord med “högerhanden” för ytterligare instruktioner…

Runt baren satt “sofistikerade” kvinnor i antingen långa aftonklänningar eller i lättare cocktailklänningar eller transparenta babydolls. I sofforna runt om i lokalen satt affärsmän i grupper. Då och då reste nån tjej sig och gick runt bland gästerna. Nån tjej gick tillbaka till baren, nån annan fick “napp” och kallade till sig ett par andra tjejer från baren. Champagnen beställdes in till deras bord och en efter en försvann dem iväg med gästerna. Under tiden flödade musiken ut över nattklubben men inte högre än att man kunde föra ett samtal.

Våra blickar följde de “eleganta” damerna när dem gick förbi oss med sina kostymklädda kunder. Ägarens högerhand förklarade då att vissa tjejer kör lite vid sidan om för att tjäna lite extra och kallade till sig en av “divorna” på klubben. Det fanns två divor som ingen annan vågade säga emot på klubben. Två lyxprostituerade som hade rest världen runt och kunde tala flera språk. Med huvudet högt satte hon sig ner och presenterade sig överlägset med orden: “Det är jag som är Eva och om ni undrar över något så är det mig eller henne som ni skall fråga! (hon pekade på den andra divan i baren)

Hon granskade oss noga och L tittade ner medans jag försökte se mer världsvan ut och sög i mig allt jag såg och hörde. Divan såg road ut när hon såg L´s osäkerhet. Det gjorde mig ont men samtidigt var jag tvungen att visa att jag iallafall var “tuff” nog. Divan drog reglerna som gällde och så sa hon “Ja och är man riktigt smart så ligger man ju med gästerna” och tittade roat på L som inte kunda dölja sin förvåning. Varpå divan fortsatte “Det är överstökat snabbt och man måste vara tillbaka här senast inom en timme, helst inom tre kvart! Ja man måste inte men alla andra gör det och gör man inte det, så är man dum. Det är dumt att tjäna lite när man kan tjäna mycket! “

Hon förklarade priserna, regerna och systemet med pengarna och så sa hon “Innan man går tar man diskret emot de två kondomerna som vakten lämnar i entren” och nämnde några bra hotell i närheten. “och en del åker hem till kunderna också.” Hon såg på mig och jag lyckades väl se ut som att jag tog det hela koolt fast det inte var helt så. Sålt sex hade jag ju gjort förr, bara i en annan dimension. Det här verkade ju vara himmelriket jämfört med mina andra erfarenheter, tänkte jag då..

“Du ser ut till att passa här, du har en bra potential” sa hon och stötte till mig ganska hårt med sin arm “Lite skinn på näsan bara så klarar du det galant! (och jag visste inte ens vad potential betydde) “men är man mesig går man under så kan du inte dölja den där osäkerheten du har så passar du “tyvärr” inte in här!” sa hon bestämt till L. Jag blev helt paff. L såg ännu olyckligare ut nu. Ägaren ursäktade och sa med en bestämd ton: “Eva, jag får prata med dig” och reste sig med henne och gick bort till baren. L var ledsen med tårar i ögonen. Ägaren kom tillbaka och bad om ursäkt för Eva: “Hon verkar lite hård men hon har ju också varit med ett bra tag i branschen.” Han vände sig om till L som satt med nersänkt blick och sa att han var ledsen men att han var tvungen att hålla med om att L inte hade vad som passade dem men att det kanske kunde finnas jobb på andra klubbar i stan och att hon inte skulle ta det så personligt… Klädstilen kunde ju i och för sig bytas ut men värst var att hon inte kunde “behärska rollen” som den “självsäkra sofistikerade gudinnan” som deras “fina” gäster ville ha.

Så L fick inte jobbet på den utåt sett så glamorösa nattklubben. Hon kunde inte dölja sin osäkerhet som jag, inte lika “härdad” som jag att se på mig själv som ett verktyg att skaffa hem pengarna. På den andra lite mindre klubben i samma stad som vi gick till senare samma natt, fick hon jobbet men på villkoret att träna bort den osäkra looken och om byte av klädstil. Dessutom tvingades hon ljuga om sin nationalitet på grund av “det är allt vanligare problem med vissa kriminella gäng här i stan”.

L slutade efter ett par gånger på den mindre klubben då det visade sig att även deras “artister” körde extra vid sidan om och om man nu inte ställde upp på att ligga med gästerna så kunde man knappast tjäna pengar på champagne heller. Regel: Inga hela champagneflaskor, ingen chans att köpa sex!

På den här “fashionabla” nattklubben var det så “praktiskt” ordnat att klubben själv hade rum till dessa ändamål i samma byggnad. “Vi vill göra det lättare och tryggare för tjejerna” som de sa. “och här har vi ju gott om vakter…” Att det egentligen handlade om att tjejerna på så vis snabbare skulle hinna ligga med fler kunder och därmed sälja mer champagne åt nattklubben, förstod jag senare. Likadant med “beskyddet”…

En tjej kom en gång fram till mig och frågade om plastikkirurger i Sverige för hon hade fruktansvärda smärtor i sina bröst. Hon berättade (som att det var den naturligaste saken i världen) hur hennes kille hade blivit arg på henne, slagit henne och tagit tag i hennes bröst så hårt att han hade “lyckats” knäcka båda. Nu “klagade” han på att hon skulle fixa till dem igen och hon höll med (som om ingenting hade hänt) för det var jobbigare att sälja sex med trasiga bröst som bultade av inflammation.

Hon drog upp sin blus och visade sina bröst, två deformerade misshandlade silikonbröst fulla av blåmärken, hårda bulor, knutor och ärr. “Det gör så jävla ont och du vet hur kunderna envisas med att klämma på dem fast man säger åt dem att låta bli!” sa hon. Att det gjorde ont annars också var en sak, tyckte hon, men det viktigaste var trots allt att de blev två snygga guldkalvar igen (för männens viljor hade blivit viktigare än hennes egen).

Hon sa; “ja, du vet hur män är..”

~~~~~

I en annan värld utanför den “vanliga” världen gled jag nu in i ännu en värld. En värld där de “fina respektabla” gästerna diskret kunde komma in och förlusta sig som de ville och gå därifrån när det passade dem. “Allt för kunden!” pekfingrade dem mig och jag lärde mig att det var just så. Jag lärde mig att där fanns hallickar som studerade oss utklädda till gäster för att inte skrämma bort de “riktiga” gästerna och oss ännu ovetandes flickor, att en av “Divorna” var en före detta man, som nu var könsopererad till kvinna och att “han” inte var den enda “manskvinnan” på dessa nattklubbar som andra “vanliga” män betalade för att ligga med, några vetandes och andra ovetandes…

Jag fick lära mig hur man skulle bära sig åt för att inte bli berusad av all den champagne man skulle låtsas dricka. Att mens inte var några problem eller ursäkt för att komma undan samlag med gästerna (det var mitt försök) då man istället fick snabba instruktioner på hur man skulle stoppa upp en avklippt bit av en “natursvamp” i slidan som då stoppade blodet och hur man skulle sköta om det..

Jag lärde mig att ju mer övertygande jag spelade, desto mer pengar tjänade jag, desto mer gillande fick jag av klubben som tjänade på mig och desto mer respekt från de andra tjejerna. Men även det att vara för populär var farligt… Fan ta dig om du inte fattade reglerna! Vissa tjejer hade blivit halvt ihjälslagna av andra tjejer på grund av avundsjuka och missförstånd och om inte det hjälpte så fanns ju alltid de närvarande utklädda “gästerna” som kunde rycka in, men för vems skull bestämde “gästerna/männen” och pengarnas var det som avgjorde…

Där fanns elegant klädda damer som hämtades upp av sina pojkvänner som levde på deras inkomster och där fanns tjejer som var där i både trafficking och droger och så var där såna som jag… Allt såg så välskött och lyxigt ut… men det vara bara en bedräglig yta över en hård skoningslös värld med många tragiska öden.

En värld där jag tränades ännu mer i att förneka mig själv, att spela och manipulera så bra så att jag än idag måste kämpa för att inte luras av mig själv.

En värld som utåt sett verkade raffinerad, spännande och lockande för den oinvigde men innanför var det djungelns hårda regler som gällde, dem att slå eller slås ner, att överleva eller dö, bokstavligen.

Allt medans den “sofistikerade” musiken fortsatte spela..

” I gave you all the love I got, I gave you more than I could give
I gave you love, I gave you all that I have inside…

Keep trying for you, keep crying for you, keep flying for you
Keep flying for you, I’m falling..

I’m falling…”

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om prostitution,

Jag har aldrig varit politiskt engagerad men av naturliga skäl föll jag in i debatten om prostitution. Dessutom som fullkomligt novis när det gäller politik. För som fullt upptagen protituerad i större delen av mitt liv har jag aldrig nånsin haft tid med att sätta mig in i politik. Ärligt talat har jag aldrig varit intressad av det.

Inte förrän nu då jag mer och mer kunnat varva ner. Men några påstod att/ifrågasatte om jag lierat mig. Det fick mig att fundera och nja, tänkte jag, kanske kunde det verka så och det förstår jag verkligen nu, men jag har i grund och botten alltid mina egna funderingar som står och väger och det är tack och lov alltid dem som till sist får ta över. Ungefär som när jag läser. Till en början kan jag ryckas med men sen kommer mina egna tankar in och väger och bearbetar från olika håll och vänder och vrider för att känna och se ur olika synvinklar och perspektiv.

När jag läste boken “Vägen ut” så grät jag. Kände igen så mycket både av egna erfarenheter som av andras jag mött. Sen läste jag “Porr, horor och feminister”. Då grät jag inte ett dugg men fick en sorts “aha-känsla men det var också den enda “känslan”.. Finns mer jag kan säga om båda men för att göra en lång historia kort kan man säga att den första boken rörde mycket både vid mina känslor och tankar. Den andra enbart vid tankar.

Likadant när jag till exempel jämför med Belle de Jour´s bok “En eskortflickas öden och äventyr” med Louise Eek´s “Spelat liv”. När jag läst ur böckerna kände jag bara “Jaha, var det här allt?”. Jag tyckte att det saknades nåt, även om båda speglar en del av sanningen men inte hela.

I “En eskortflickas öden och äventyr” känner jag igen mig själv som att det här att tjäna pengar på karlars sexlust är “lätt som en plätt” när jag har den attityden, den tuffa glittriga ytan, pengarna som strömmar in liksom kunderna, hur man lär sig ta livet med en klackspark, lite som att sparka tillbaka och utåt bort från sig själv… (den biten som jag får kämpa mot än idag)

Medans “Spelat liv” speglar den andra biten, där jag även kände igen en del hemska händelser och personer som jag hört talas om av andra som var i branschen på 70 -och 80-talet. En av dem jobbar i branschen regelbundet än idag. Liksom jag känner igen en del klubbar och personer själv från när jag strippade på klubbarna genom hela 90-talet. Ställer jag böckerna sidan om varandra så ser jag den första som löjlig, ytlig och intetsägande, medans “Spelat liv” är djup, sorglig och enormt viktig då den speglar verkligheten.

*************

Det är ungefär likadant med prostitutionsdebatten. Jag funderar mycket utifrån mig själv och allt det jag upplevt med dem jag arbetat tillsammans med och lärt känna i branschen. Självklart, då prostitution varit en del av mitt liv sedan jag var barn. Sida om sida har vi arbetat, umgåtts och anförtrott varandra saker som inte stämmer med debatten. Varken på den ena sidan eller den andra.

För inte blev vi prostituerade för att vi drömde om att bli prostituerade eller för att bejaka vår sexualitet. Inte heller då när jag som vuxen prostituerade mig igen efter några års uppehåll. Säger någon att den är nymfoman handlar det ju heller inte om prostitution egentligen..

Inte heller tycker vi att prostitution kan jämföras med som med vilket jobb som helst. Frågan är som jag ser det, om det överhuvudtaget kan räknas som ett jobb eller om det i verkligheten bara är ett sätt att överleva… Visst är vi alla olika men jag har aldrig mött någon i verkligheten som sa sig göra det av annat skäl än först och främst pengarna. Inte ens N ville vara en “Florence Nightingale” om det inte var för pengarna…

En väninna sa att hon hade hellre arbetat inom äldrevården och mått mycket bättre i själen då, men förutom att hon saknade utbildning, blev hon lurad (en annan och längre historia) och genom det blev hon hårt skuldsatt. Hon sattes i en “rävsax” och såg ingen annan utväg än att prostituera sig - igen..

Jag var på det humöret som motsatte mig direkt och sa att för mig var det “minsann inte bara för pengarna utan även en del av min sexualitet”. Vilket är en sanning med modifikation då “är” egentligen betyder “den blev”. För när jag funderar på det så är det inte den sexualiteten jag föddes med. Jag må vara ett sensuellt väsen (det är vi väl alla mer eller mindre) och allt det där men för att sälja sex…? Nej absolut inte. När jag började strippa så kunde jag drömma och låtsas att det var min stora kärlek jag skulle vara sensuell för, inte för en publik…

***************

Jag skulle aldrig rekommendera någon att prostituera sig och jag är tacksam för att jag några gånger lyckats få någon annan in på andra tankar genom att berätta ofiltrerat. Om fördelar som kan finnas men om det verkligen är värt alla de nackdelar som finns. Varför jag berättat om de sexuella övergrepp jag varit utsatt för är av fler anledningar än en, men en är att jag önskade att politiker skulle göra annat än bara stifta lagar och bedriva hetsjakt. De säger att dem gör det för att värna om oss men i verkligheten skiter dem i oss. Varför inte sluta med den hysteriska “torskjakten” och istället arbeta på att komma närmare oss, lyssna och förstå, utveckla det sociala arbetet, motverka den sociala exkluderingen, hjälpa (inte skrämma iväg) dem som vill ha hjälp och så vidare?

Som lögnerna om gatuprostitutionen. Vart tog tjejerna på gatan vägen? Slutade flertalet av dem hux flux och lever svenssonsliv nu eller? Lägg av! Man är definitivt inte dum för att man är prostituerad. Vare sig man är lyxeskort eller går på gatan. Tvärtom lär man sig att uppfatta snabbt och ta till sig tricks av alla möjliga slag, allt för att i någon mån “överleva”. Många blir fenomenala på att läsa av, tänka snabbt, trixa, lirka. Ytterligare några blir mästare på att manipulera, vända emot och spela. Inte så konstigt för kan man inte det så kan man skadas eller rent av dö. Det är en hård skola och därför skulle jag aldrig kunna tipsa nån om att prostituera sig.

Men som sagt, den allra första svenska callgirlhemsidan jag såg var den N hade. Jag har aldrig behövt någon även om jag funderat på det men det är mer för att jag av naturen är nyfiken. Men hon gjorde det för att gardera sig inför lagen eftersom hon då jobbade på gatan.

Så på det ena påståendet och den andra frågan, om vilken sida jag är lierad med i debatten, så måste mitt svar bli att jag inte är liera