“En gång hora, alltid hora!”

När jag var hos prostitutionsgruppen så ordnade dem kontakt med arbetsförmedlingen för att jag skulle slippa gå dit själv för att slippa lida under “stämpeln” och det blev jag lättad av. När jag sen skulle ringa handledaren på arbetsförmedlingen, så var det en manlig sådan och efter en liten stunds prat på telefon, så förslog han med en flirtig ton “Jamen (mitt namn) du ju låter jättetrevlig och nu när vi pratat med varann så kan du väl komma hit till mig istället så vi kan prata lite mer…”

Jag blev ju lite “paff” eller hur jag nu ska uttrycka det, för det var ju just det jag inte skulle behöva göra, inte behöva träffas. Inte behöva göra annat än att ha telefonkontakt med arbetsförmedlaren just för att jag var prostituerad, ja eller nu ville sluta. Så jag sa något i stil med “nej men..varför skulle vi träffas? Dem sa ju att vi inte skulle träffas.” Och då skrattade han till (som om jag var “liten” och “överdrev”) och i en munter ton med hånfull underton, sa han: “Jamen det är väl inte så farligt… jag är jättetrevlig och jag bits inte..”

Jag fick dåliga vibbar. Om dem är befogade? Jo det tycker jag. Möjligt att någon annan inte håller med. Men hos mig dök det upp frågor som “Är han nyfiken på hur en “sån” som jag ser ut? Kanske intresserad av “lite” mer? Är han ute efter “extra förmåner” för att “fixa” in mig på bättre arbeten/studier?…”

För där satt han ju med alla mina personuppgifter och vetskapen om att jag varit prostituerad upp till nu då jag sökt hjälp hos prostitutionsenheten för att kunna sluta med det och börja ett nytt liv. Och det var just av den anledningen han fått veta att vår kontakt endast skulle ske per telefon. Ja jag hade varit en “hora” fram till dess. Ett ord jag inte är ensam om att hata.

*********

Ett val jag inte själv valde i den första omgången. Ett val jag “valde” i den andra omgången, men inte kunnat genomföra om det inte varit för mina tidigare erfarenheter. (hur konstigt det än kan låta men det är så det fungerar, när man är “van” eller “skadad”) Så, jag hade alltså försörjt mig genom att sälja min kropp med dyra bekostnader bland annat på min själ. Nu ville jag sluta. Därför sökte jag hjälp. Det finns ju dem som lyckats börja om på nytt. Det finns dem som aldrig nånsin behövt falla tillbaka till att sälja sex, det hade jag hört och det gav mig hopp.. Men så finns det dem som ändå gått tillbaka men, som önskade att dem slapp… och jag blev själv en av dem.

När jag funderar på hur kunder, och vissa män/potentiella kunder, tänker så tror jag en del av dem ser på en som att man redan är “förlorad”. Och att det då inte spelar nån roll om att de fortsätter nyttja min redan “förlorade” eller “ärrade” själ. Att min själ är så “härdad” att det kanske inte ens märks att de skapar ännu fler ärr i mig. Som om en ärrad själ inte lider av att få ännu fler ärr.. Att det funnits så många män redan som utnyttjat mig, så att de själva försvinner i mängden.. Att det kanske till och med är så att hon “njuter” av det för att hon är “van” vid det, eller att de njuter av att tillfredsställa sig själv med något så levande men tillvänjt så att hon inte protesterar längre, utan “erbjuder”..

*******

Som “uttrycket” jag fick höra första gången av min far och sedan när jag var 14 och 16 år av några “pojkvänner” Ja inom citationstecken, för jag älskade dem inte. De var bara “utvägar” från ett helvete till ett annat, eller hur man nu skall beskriva det. Dem ville ha mig, de erbjöd “hem” eller en slags “trygghet” och jag tänkte att det kanske kunde vara bättre än det jag annars levt i. Så jag “accepterade”, jag “valde” utav de val som erbjöds mig, ett rum framför ett annat rum av dem rum som fanns.

Dem använde sig också av “uttrycket”. För att dem ville att jag skulle tro att ingen annan ville ha mig och på det sättet skulle jag ge upp och stanna kvar hos dem. Och att dem var värda en stor eloge för att dem “tog hand om” mig. Båda dessa “pojkvänner” som jag sammanbodde med då, brukade säga; “Din far har tackat mig för att jag tog upp dig från rännstenen”

Min far höll inte hemligt att jag gått på gatan. Han sa det till alla och det är klart att det tyngde mig, gjorde ont. Han kallade mig för fnask när jag blivit våldtagen första gången och det var han som sa att jag fick fixa mitt liv själv när jag en gång, och den enda gången, vågade fråga om råd. För då “log” han och sa;
“Flicka lilla, har du inte fattat det ännu? Du sitter ju på en guldgruva!”
Och nej jag trodde inte att jag hörde helt rätt, men då förstärkte han med att samtidigt nicka med huvudet och med sin blick riktat mot mitt underliv och med hans finger pekandes nedåt mot detsamma och säga;
“Du sitter ju på den! Där! Där ser du?! Kan du inte se det själv “flicka”?!”

Och jo, efter det så insåg jag att det “väl” var så det var med mig och “valde” prostitution igen, för att “överleva” och för att det “nog” inte var så farligt. Utan att det “nog” bara var jag som “överdrev”. Precis som arbetsförmedlaren menade, att det ju inte var så “farligt”..

*********

Det gamla uttrycket som de där “pojkvännerna” sa till mig då, hålls vid liv av så många flera mot så många andra idag. Fast det inte är en sanning om “horan” själv, utan en sanning om dem själva. De som vill kränka en redan kränkt människa. Som om uttrycket på något sätt skulle “legitimera” andra både män och kvinnor, att fortsätta örfila, spotta och förakta en redan föraktad individ. Att slippa ta hänsyn till en sådan. Att få ösa skit på en sån “mindre” värdig människa.

Eller som sexköpare/vissa män som med just det uttrycket “ges rätt” till att fortsätta utnyttja en redan utnyttjad. Precis som arbetsförmedlaren när han ville locka mig till honom.. Att han inte var “så” farlig för mig, eftersom han ju visste att han inte skulle vara den första att förödmjuka mig.

Så som jag ser det nu, så är uttrycket; “En gång hora, alltid hora” inte en sanning om henne eller om “horan”. Utan en sanning om alla dem, som ser ner på dem som de vill kränka. Det blir då på något sätt fritt fram, accepterat, nästan legitimt att fortsätta få förnedra, utnyttja eller förtrycka genom, “En gång är ingen gång” så “En gång utnyttjad, alltid utnyttjad”..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om hora, horor, prostituerade, prostitution, sexköpare, torskar, sexuella övergrepp, samhälle, myndigheter, feminism, debatt, politik, socialen, arbetsförmedlingen,

Än en gång..

“I don’t know
Only god knows where the story ends for me
But I know where the story begins”

No More Drama - Mary J.Blige

Hjärtat ber;
“Jag vill inte, slå inte mer! Låt mig slippa! Jag vill inte, vill inte!.. Jag brister i tusen bitar.
Låt mig bli hel! Hjälp snälla lyssna, min själ orkar inte mer! Vill inte, vill inte…

Ängslan smyger fram;
“Jamen vänta, inte nu, inte än. Tänk, allt rasar, faller, vad göra, vem hjälpa?…
Nej vågar inte släppa. Kanske sen, men inte nu, inte än.. Vågar inte svika, måste lyda.”

Rustningen ryter till;
“Vad fan är det med dig?! Du överdriver. Här finns ingen plats för känslor! Bara spel, bara pengar. Lätt fixat. Över på ett kick! Jag är stark! Du är ynklig! Stäng av!!”

SMS avbryter:
“Var håller du hus?! Vi har vad du behöver, du har vad vi vill ha!
Ge upp, ge Dig!…”

Ängslan tar skydd i rustningen. Förvandling. Masken tar över;
“Lås in Hjärtat! Ge plats! Låt showen börja!”
och viskar med inövad roll;“…Jag är på väg…”

Inlåst hjärta. Nerbäddad i bedövande smärta.
“Nästa gång kanske någon lyssnar, ser, förstår. Någon gång jag kanske fri…
Kanske sen, hoppas, längtar, kanske en dag, kanske jag . . . “

Masken i sin roll säger med sitt slipade svärd; “Hur vill Du ha mig, ta mig..”
Men inne i “rummet” sveper en hård iskall vind.
Ljuslågan flämtar till…slocknar.

Utanför muren rusar livet förbi, men här inne står tiden still.
Tysta tårar vaggar ensamt hjärta till sömns..
Förkrossad, förnekad, förträngd, än en gång, än en gång…

/BJ

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution,

Från barnprostituerad till lyxprostituerad

“Now if there’s a smile on my face, it’s only there trying to fool the public.
Now if I appear to be carefree, it’s only to camouflage my sadness
And honey to shield my pride I try, to cover this hurt with a show of gladness”

Smokey Robinson - The Tears of a Clown

För några dagar sen satt vi och pratade om polisarbete, ledtrådar och brottsbevis osv och en tjej drog ett exempel på hur det var en gång när hon skulle vittna.

Hon hade blivit upplockad av en man på gatan när hon var 13 år och tidigt på morgonen kom hans flickvän hem. Hon vaknade av att kvinnan skrek till och att mannen sprang upp ur sängen och försvann ut till kvinnan i ett annat rum. Hon mindes att hon snabbt klädde på sig och tyst gick därifrån. Men polisen hörde av sig efter en tid. För i en husrannsakan senare hos samma par i annat ärende, hade de funnit dagböcker med anteckningar om henne. Hur de sen hittade henne för att vittna, var lite av det vi pratade om.

Och när vi satt där kom hon att tänka på en annan gång då hon slapp vittna. Hon var lika gammal då, förkyld efter för mycket “ute” ett tag, så hon satte sig på en bänk för att vila. Då kom en man fram till henne och sa att han tyckte synd om henne och erbjöd pengar och nåt varmt att dricka. Hon mindes att det inte var så långt till hans lägenhet, och det visade sig senare att han bodde i nåt kvarter inte så långt ifrån hennes pappa. Hon följde med upp och satte sig i en fåtölj. Det började bli morgon och hon kände sig trött. Han bjöd henne en kopp varmt “honungsvatten” som han sa, men hon drack bara lite av det då hon kände sig svag av trötthet och feber, så hon satte ner koppen igen.
“Tycker du inte om det?” frågade han. “Men det är ingen honung i..” svarade hon.

Då hånskrattade han och gav han henne en örfil “Ta av dig!” sa han och slängde några sedlar på bordet. Han knäppte upp sina byxor och innan hon hunnit ta av sig, drog han i hennes hår och tvingade sin lem upp i hennes mun. Fast hon mådde dåligt tog hon kraft till sig, slet sig och rusade ut till ytterdörren. Men hon hann inte få upp kupan så han hann ikapp och slog till henne hårt så att hon föll ner på golvet.

Sen lyfte han upp henne och kastade ner henne på sängen, tvingade henne att göra det så som han ville, örfilade om hon jämrade sig och klöktes till. Tvingade hennes ben att säras med att slå henne igen och så tog han henne med våld och sprutade satsen på hennes ansikte. Efteråt somnade han efter att hon en stund låg alldeles stilla bredvid honom, som om hon i allt sitt känslokaos och rädsla samlade sig i en “lugnande” punkt inom sig, för att redan då övas i att skapa och sprida en “stämning” av nån slags ro och frid..

Och som genom ett under kunde hon sen smyga sig ut därifrån. Hon hade smärtor och kände sig yr av febern och därför orkade hon inte bry sig om att hon gick upp till sin pappa. Polisen kom ganska snabbt dit och allt hon behövde göra var att för polisen visa dörren i det hus där mannen bodde och hon mindes att dem öppnade dörren så att hon råkade se en skymt av våldtäktsmannen men bakifrån, medans några poliser gick in i hans lägenhet, och sen förde några andra poliser bort henne därifrån.

***************

Hon har blivit våldtagen så många gånger att hon måste tänka efter en bra stund för att minnas dem alla för under tiden hon tänker tillbaka kommer dem fram, den ena efter den andra. Men livet fortsatte ändå, och först nu förstår hon att det måste var barndomen som på nåt sätt formade henne att tro att hon inte var som alla andra och att ingenting hon gjorde nånsin var tillräckligt bra nog. Att hon aldrig kände sig lugn av “bra” för det kunde alltid bli “bättre”. Och “bättre kunde alltid bli “ännu bättre” och so on.. Trots senare framtida applåder och lovord, var hon hela tiden otroligt osäker innerst inne, på om hon verkligen gjorde andra riktigt nöjda, “succe idag jovisst, men hur blir det imorgon..?” “förra gången blev jag höjd till skyarna, men hur blir det nästa gång då..?” Det var så hon hela tiden tänkte. Men ingen kunde se det på henne för hon hade sina “vapen”. Men så djupt satt det att hon till slut aldrig levde för sig själv, men enbart för andra, och med tiden blev hennes “vapen” alltmer raffinerade.

För det var åren tidigare, mitt i alla övergrepp, som hon började skapa sina vapen. Fick tidigt magkatarr och hade svårt att koncentrera sig i skolan. Fick stödundervisning men ingen därhemma frågade om skolan eller vad hon tänkte, kände. Vågade inte berätta om fler övergrepp för hon var rädd för stryk, och ändå visste många av dem om det (fast hon inte förstod det då) och hon skämdes och förträngde allt hon kunde, för vad annat kunde hon göra, då..

Så hon blev ensam inne i sig själv och skapade en mask mot omvärlden. För mitt i den värld hon inte själv fick välja, skapade hon en annan bättre värld för att överleva. En ljus glad värld där hon drömde om hur allt skulle bli annorlunda när hon blev stor. Och ju mer hon sjöng och visslade, ju mer uppskattning fick hon. Hon övade in sin “roll” med masken som förfinades med åren och kom till stor “användning” för henne senare i livet, från barnprostituerad till lyxprostituerad, från rännstenen upp till salongerna.

**********

Det var så hon lärde sig le “förföriskt” när hjärtat grät, det var så hon lärde sig “glittra” med ögonen för att förtränga sorgen, det var så hon lärde sig skratta högt för att tysta själen.. Det var så hon förvandlades till en brinnande Venus för att bedöva sin egen längtan, det var så hon lärde sig stänga av och se djupt in i många mäns ögon med sängkammarblicken och viska “hur vill Du ha mig..?”

För pengarna dem betalade blev ett substitut för kärleken… Ju mer pengar hon tjänade, ju mer värdefull kände hon sig.. och hon blev streetsmart och körde ibland med sitt “Ju mer pengar jag får, ju mer njuter jag..” och ibland gick hon nästan på det själv..

Det var några av dessa erfarenheter som bäddade för hennes “succe” i branschen, det var de “kvalifikationerna” som gav henne ett brett kundregister.. Men utan både intelligens och en stor portion tur, hade hon inte levt idag! Och hon hade definitivt inte lyckats ta sig “hit” där hon är nu utan synliga ärr.

Men ärren finns, tatuerade i själen och de svider, hugger till och “bråkar” lite ibland. Och när hon till slut tog mod till sig att kliva ut ur rollerna och se djupt in i sig själv helt utan masker, så hände det att hon blev rädd till en början. Att våga släppa fram, inte bara sorgen, utan den styrkan och kraften som visade sig, i det att en annan människa trängde fram ur hennes djup, mig själv..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, våldtäkt, sexuella övergrepp, misshandel,

Breathing

Min andra smekmånad i branschen var ganska lång och för ett par kvällar sen satt jag i nära fem timmar i telefon och pratade med min bästa vän och “syster” om allt kul vi haft både var för sig och tillsammans och hur vi nu kan “skratta” åt alla knepiga situationer och typer vi mött, speciellt i “branchen”. Utan ironin, eller den intelligenta humorn, utan förmågan att vända på “skiten” och skratta åt eländet istället, så klarar man sig inte. Man kan säga att humorn blir det vapen vi skjuter tillbaka med. Vi skrattar inte åt “Ojsan han föll på rumpan, hahaha!” utan humorn måste avfyras snabbt och intelligent om än “weird”.. Och som vanligt när vi får öppna våra hjärtan så blir samtalet allvarligt mot slutet och mer och mer glider våra tankar in på alla de tragiska öden vi sett och sen på kunderna som förändrat vår syn på livet och tyvärr även på andra “normala” män.

För det blir så när man varit med ett tag, att allt det man hör och ser av kunderna, får en att tvivla på, om det överhuvudtaget finns trogna män eller ens normala män. Vi känner ju att vanliga män sklijer sig betydligt ifrån “kunderna” för dem är mycket roligare att vara med och mycket trevligare på ett helt annat sätt, och när man har en liten kärleksaffär eller ett förhållande, så går det absolut inte att jämföra med vårt jobb. När prostitution någon gång nämnts så tycker dem det är hemskt hur män kan utnyttja kvinnor och hur dem själv aldrig skulle kunna tänka sig att göra det. Då känner vi oss lättade för en stund… Då känns det bra att det trots allt finns normala män..

Men ändå gnager tvivlen sig fast i oss och finns hela tiden i vårt undermedvetna, på grund av allt man upplever med kunderna. För hos oss vågar “kunderna” visa upp en annan sida. Och tydligen är ju den sidan så viktig för dem, att de är villiga att betala för den. Vårt “jobb” består i att tilfredsställa män och vi försöker i det längsta slå bort det vi upplever, men det sitter kvar i vårt undermedvetna ändå. Är de inte knepiga eller perversa, så är de otrogna.. Och det är klart att man då får det svårt att lita på män alls. För genom jobbet har man blivit bekräftad varje dag om att man aldrig kan vara säker på vad män döljer under ytan.. Så det sitter fast i en, det finns i ens undermedvetna hela tiden..

Så när vi pratar om det här, min “syster” och jag, så blir det samtidigt som vår lilla breathing.

***

Som till exempel en utåt sett jättetrevlig snygg fräsch man i 30-års åldern som brukar besöka henne på det utåt sett lyxiga ställe där hon “jobbar”. Han berättar att han är lyckligt gift och att hans fru väntar deras första barn. Men han har ett problem…för hans fru gillar inte det han tänder på. För han tänder på att slicka röv.

Så därför är han villig att regelbundet besöka en prostituerad kvinna. Därför är han villig att betala pengar för att sänka sitt huvud och ansikte ner mot en främmande kvinnas kön och med sin tunga slicka hennes röv.. Att det kostar “extra” för att det är en “udda” tjänst, hindrar honom inte att komma tillbaka igen och igen. Liksom han heller inte vill se hur fel och sjukt det är att slicka en främmande kvinnas rövhål, för att sen gå hem till sin försthavande fru och kyssa henne…

Det verkar kanske inte så farligt till en början. Kanske nån tycker att själva sextjänsten är ganska “oskyldig”, men efter en tid i “gejmet” så märker man hur allt det man varit med om etsat sig fast i en..

Man förändras..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Prostitution, Torskar, Sexköpare, Sex, Debatt, Feminism,

Om att skona sitt hjärta och se hoppets stjärna på himmelen..

Glömmer aldrig en fest jag jobbade på. Jag satt i knät på en man som minst sagt kunde vara min far och så kommer en yngre medelålders man, som stressigt och irriterat väntade på sin tur, fram och säger: “Ta henne nu för fan. Hon är säkert uppfostrad och van att bli utnyttjad av äldre sen hon var liten!” Varpå den äldre mannen tittar oroligt på mig. När jag då ser att han inte gillar den tanken hans affärskollega har, så ler jag och viskar en lögn i hans öra om att “det inte alls är så med mig…för jag gör det helt frivilligt och oberoende därför att jag älskar sex -och speciellt gillar jag honom..” Det svaret tillsammans med min spelade blick fick honom att betala för mig. Min lögn sålde.

Den yngre kunden var tvärtom. Han tände väl på tanken att jag blivit uppfostrad till en hora för att utnyttjas resten av mitt liv och tog mig hårt i en gynekologstol. Och jag lovar att hans ansikte strålade av nån ondskefull blandning av skadeglädje och makt.. Han såg ut som en besatt när han kom.. Om sånt inte skulle förändra mig vore jag en död människa. Men jag är inte död. Har bara lärt mig att stänga av för att i det längsta skona mitt hjärta..

~~~~~~~~~~~~

Jag tror att ju längre tid man är i branschen, ju mer förändras man.. Tror man inte på det så är det bara till att fortsätta vandra på vägen så får tiden ge svar.. För man kan inte fly sanningen, förr eller senare hinner den ifatt en. Och det gör ont när rustningen går itu, det är ett dyrt pris man får betala för varje en av de kronor man nånsin tjänat. Vad man än tycker är heligt, så finns det alltid dem som anser att inget är heligt nog för att inte kunna utnyttjas och köpas för pengar.

Men är det världens lättaste sak att lura kunder att tro att man gillar att sälja sex? En kund sa en gång till mig att när det gäller sex så har mannen bara ett huvud och det sitter på hans penis. Men jag tror inte det gäller alla män, utan vissa män. “Vissa män - från alla samhällsklasser.” Därför kan väl inte “alla” vara dumma eller lättlurade… Jag tror att när jag “ljuger” om hur mycket jag gör detta för att jag valt det själv för att jag är så frigjord och galen i sex eller vad jag nu skulle hitta på, så bekräftar jag egentligen bara det som dessa “vissa män” vill höra.. Att det sexköparna vill höra är en del av den valutan de kräver för att betala mig. Att jag genom att ljuga eller förneka mig själv “bekräftar” den bilden dem vill ha för att kunna rättfärdiga dem..

Om en kund frågar om jag verkligen tycker om det jag gör så kan jag, om det krävs, utan minsta ansträngning göra en lång utläggning om hur mycket jag verkligen älskar det. För hade jag låtit den ofiltrerade sanningen komma till kundernas kännedom hade jag inte klarat mig lika bra som prostituerad. Till och med mina äldre inlägg under “dagbok prostitution” är kraftigt filtrerade dels för att jag då kände mig osäker på om nån inom branschen skulle kunna känna igen mig, dels för att jag var för feg om att vara helt ärlig om prostitution och dels för att det ibland känns lättare att filtrera. Och vem kan klandra mig för att spela ytliga rollspel istället för att våga visa upp hela sanningen?… Jag känner mig naken och sårbar utan en “roll” att krypa in i.. Jag har levt för andra hela mitt liv tills nu, förträngt och förnekat och det började långt innan jag prostituerade mig. Och nu förstår jag att allt det också var en del av nyckeln till “framgång” i branschen..

Genom att jag berättade hela sanningen för några kunder så ångrade de att de nånsin hade köpt sex. De blev chockerade att jag “känd” som “en av stans bästa” med ett rykte som spred sig långt utanför länet, berättade sanningen för dem. Jag ville berätta för dem för att vi kom närmare varann, och jag vågade för att jag hade “råd” att våga.. För jag visste att efter det kunde jag själv inte längre ha sex med dem och absolut inte för pengar. För de hade fått komma mig för nära…

~~~~~

Att bara analysera om frivillighet eller ofrivillighet, lycka eller olycka…tror jag inte leder nånstans. Inte heller att kalla oss för horor! Varför förnedra oss med såna ord/namn om ni seriöst vill hjälpa oss? Se oss som människor för vi har också varit barn en gång..

Jag tror man måste gå till botten för att kunna förstå prostitution. Inte bara tro att prostitution försvinner med lite lagar även om dem kan vara bra som en norm. Men branschen finns ju kvar ändå med öppna armar lika tillgänglig som alltid.. De prostituerade/sexsäljare som inte får hjälp vet att branschen alltid ligger kvar och förför med sitt lömska “välkommen igen…” speciellt till dem som känner sig utstötta och svikna..

Fråga istället varför den fortsätter att finnas? Varför finns den? Vem är det som efterfrågar den? Vem är det som håller den kvar genom att erbjuda pengar, mycket pengar? Hur tänker dem och varför gör dem det? Och varför är dem tysta…?

“Därför är det vi män som på något sätt måste reagera mot prostitution. Därför är det viktigt att vi män säger att det inte skall vara tillåtet med könsköp. De är vi män som måste reagera mot våldsskildringar, inte bara kvinnor. [...] Vi ser mellan fingrarna, och det måste vi sluta med. Enskilda handlingar som män utför mot kvinnor är i sig vidriga. Men de systematiska kränkningarna är ännu värre.

Det är framförallt också tystnaden, den enorma tystnaden hos män. Mäns tystnad legitimerar nämligen ett sjukt system och sjuka normer. Därför skulle jag vilja uppmana alla män att reagera mot de män som förnedrar kvinnor och mansrollen.”
Från ett tal av Birger Schlaug, Riksdagsprotokoll 1997/98:114, anf. 151

Sådana ord från en man och politiker, tänder en hoppets stjärna på min himmel..

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sexköpare, torskar, sexuella övergrepp, samhälle, feminism, debatt, politik, sexuella övergrepp,